lördag, juni 20, 2015

I midsommartid.



Det är en strålande solig morgon i kommunen norr om skogen, när jag tar min morgonpromenad. Det är midsommartid, och blommar som mest utefter strandpromenaden. Jag plockar en fin sommarbukett med 8 olika sorters blommor att pryda bordet med denna midsommarhelg.

Annars cirklar frågorna mycket kring människors beteende, och politikens väsen. I kommunen norr om skogen var missnöjet stort inom de tunga delarna av de kommunala verksamheterna inför valet 2014. I skolan hade man haft återkommande inkallanden av arbetsmiljöverket för att komma tillrätta med verksamheterna inom skolans områden. Inom omsorgen och hemtjänsten var klagomålen på samma sätt offentliga och påtagliga. Och kommunen hade fått löpa gatlopp i SvT-s Uppdrag Granskning för sina vidlyftiga affärer i fjärran länder, affärer som direkt slår tillbaka på verksamheterna i kommunen genom hårda besparingskrav.

Man kan tycka att mot den bakgrunden skulle väljarna vilja se ett annat ledarskap efter valet. Men i bruksorter med väl utvecklad klanidentitet, fungerar inte det sunda förnuftet, åtminstone inte om man med det menar en politisk vilja söka förändring i sådana lägen. I klansamhället är de ledande strukturerna i både politik, tjänstemannakår och samhället i övrigt hårt styrda. Där blir bevarandet av en förment stabilitet långt starkare än viljan att söka förnyelse.

Och valet har knappt övergått till vardag igen så återkommer klagomålen. Den nya  budget som nämnderna lagt, och vars syfte är att visa på god ekonomisk hushållning, inte att garantera god verksamhet, överklagas.. Den överklagas av samma fackliga representanter vars medlemar villigt och glatt gav klanen, det rosenröda partiet fortsatt förtroende. Så cementeras ett förstelnat ledarskap med de följder det får för utvecklingen.

I den här utvecklingen är också media en viktig del. Författaren och journalisten PO Tidholm skriver i sin kända bok ”Norrland”, att lokala medier på små orter gärna blir försvarare av ortens särart, mer än en kritisk granskare av dess utveckling och ledarskap. Och den beskrivningen är också klockren för ”Ortens Enahanda”. En produkt som under senare års ledarskap blivit en villig medspelare till ortens ledarskap. Tydligast kanske manifesterat i de ständiga och försåtligt formulerade ifrågasättandet av det parti som mer än andra, på allvar sökte ifrågasätta ledarskapet. Härskarteknikerna förtal och förtigande användes flitigt under valåret. Och man drog sig inte heller för att utnyttja en dödssjuk f.d medlem i det syftet, endast dagar innan hon dog. Så perverterad kan också journalistik bli.

Nog om det, greven och betjänten har sina efterföljder på många områden. Och smutskastningen av de man vill komma åt likaså. Dags att vända blad och söka andra identiteter för de som inte gillar läget. Och så är också fallet med de flesta av ortens unga när väl den obligatoriska skolan är över. Och för kommunen norr om skogen finns många bränder att släcka, men få man vill tala om.

Budgeten visar ju på plus, så varför gnäller folk??

2015.06.20

Jarl

2 kommentarer:

Harald Öberg sa...

Att Jarl S skriver och granskar den politiska makthavarna i vår kommun är bra, men tyvärr är kritiken allt för ensidigt riktad mot ett parti. Han glömmer att granska oppositionen och framför allt deras stolpskott till oppositionsråd, Anna Britta Åkerlind. Nu senast, när hon lyckades övertyga Alliansen om att rösta ja till kommunens planerade köp av Kusthöjden till ett pris av 6,8 miljoner. Allt finansierat och betalt av kommunens skattebetalare oavsett vart slutsumman landade på, 30 miljoner nämns som möjlig slutsumman.

Skälet till Åkerlinds agerande borde granskas närmare. Hon är gift med VD:n för LRF, Anders Källström. För ett halvår sedan köpte denne en fastighet på Kusthöjden, till priset av 4,5 miljoner. Agerar man inte i egen sak om hon då övertygar sina politiska fränder i Alliansen för ett kommunalt köp av området. Att stödja Socialdemokraternas förslag. Är det inte sina egna pensionsinvesteringar man vill skydda? Värnandet av eget investerat kapital?
Sammanfattningsvis, handlar det hela om ett makalöst utnyttjande och ett maktmissbruk som i lindrigaste tolkning,bör falla under begreppet jäv.

Men...Om detta skriver inte Jarl Strömbäck. Om detta skriver inte ortstidningen Örnsköldsviks Allehanda. Man kan ta sig för pannan för mindre, som han en gång sa, chefsredaktören för ÖA, Lasse Nordström. Den

Harald Öberg sa...

Glömde att tala om när och adress till Källströms köp av fastighet på Kusthöjden. Köp skedde 27/2 2015. Adress Kusthöjden 28. Angiven prissumma 3,9 miljoner kr. Säljare Maud och Per Eddie Bjuggstam. Här har dessutom ett köp skett där alla summor ej presenterats på korrekt sätt, eftersom försäljningspriset är 4,5 miljoner. Och...detta eller denna pensionsinvestering är oppositionsrådet mycket väl inblandad i och medveten om.
Ord som moral och etik torde inte längre existera i skyddandet av denna familjs ekonomiska investeringar. Och som tidigare sagt...om detta skriver inte Jarl Strömbäck och Örnsköldsviks Allehanda.

Det finns ett samband, ett konglomerat av personer i denna konkurs, Kusthöjden, som är intressant att granska. Alla inblandade personer sitter i en annan gemensam båt, en förening. Det handlar om bankchefen för Sidensjö Sparbank, P E Bjuggstam, Gert Mattebo, fd chefen vid BAE Systemskifte, som idag verkar som någon slags hustomte där uppe på berget, Peter Holmqvist, Anders Källström,Arne Sandström Öviks Kommun samt ett antal övriga som sitter med i samma båt. Alla arbetande för att gå skadeslösa ur denna konkurs och då gäller det att på ett smart sätt styra över kostnaderna till kommunens skattebetalare, för de fattar ingenting av vad som sker.