Försommar 2015

Sverige är vackert konstaterar vi när vi kör de hundra milen genom ett försommargrönt och blommande landskap. Det finns ingen anledning att se någon landsdel överlägsen en annan. De har olika karaktärer, men bär dem med sin alldeles självklara stolthet.

Brahehus och Vättern

På vägen stannar vi till och övernattar hos vänner. Tid för prat om nu och förr, och mycket annat. Den sociala biten är viktig i ett fungerande liv. Och nu reser vi i biogasens land, bilen får det bränsle den skall ha, till nytta för naturen.

Av och till ser vi vindkraftverken, i de flesta fall helt stillastående. Och jag förundras över den politik som med straffskatter och andra krav framtvingar en avstängning av väl fungerande kärnkraft med en verkningsgrad på 90 %, till förmån för vindkraft med den uselt dåliga verkningsgraden av 6 % enligt officiella beräkningar. Men vem har sagt att världen styrs av ”vise män”, eller kvinnor för den delen?

I kommunen norr om skogen, en kommun som fått mycket utrymme i bloggen under senare år genom sina vidlyftiga affärer, rapporteras nu att personer som protesterar mot besparingskraven och arbetsförhållandena, mobbas och avskedas av ledarskapet. Samma ledarskap som nu med tuffa besparingskrav måste jaga de anställda för att slippa samma plåga som förebilden Grekland. Men väljarna har ju själva beställt det korset genom sin ovilja att pröva andra alternativ i valen. Och Ortens Enahanda, lokaltidningen var i det avseendet en trogen medlöpare.

Och en stilla undran kan få avsluta den här bloggen. När skall de båda arbetarpartierna, det nya och det gamla slå sina påsar ihop för arbetarnas skull, och bilda regering? Då kanske vi kunde få en bättre balans, med mindre av konfrontationer än den politik som nu tydligen styrs av radikalisterna på ytterkanterna.

Nog är det väl lite underligt ändå, att två partier som anser sig båda vara arbetarpartier, inte kan samarbeta, vilket rimligen borde vara till förmån för de man anser sig företräda.?

2015.06.28

Jarl