onsdag, mars 09, 2011

Sveket mot de mest behövande

Telefonsamtalen började komma redan före jul, och de har fortsatt. Det är inte de gamla, dementa och förståndshandikappade som hört av sig, det är deras anhöriga. De som ännu tänker och förstår att någonting riktigt galet sker. För hur är det möjligt av ett samhällssystem som berömmer sig för solidaritet med de mest behövande, att göra som man nu gör?

Socialtjänstlagen är den lag som reglerar hur vi skall ta hand om dem som inte längre, ofta efter ett långt liv i samhällets tjänst, kan ta hand om sig själva. Den positionen riskerar vi alla att hamna i på äldre dar. I Lagen regleras på punkt efter punkt hur saker och ting skall skötas, där finns också skrivningar om hur avgifter får tas ut. För en del år sedan infördes också en maxtaxa för omsorgen sedan en del kommuner, Örnsköldsvik en av dem, skämt ut sig för sina grova överdebiterar i omsorgen.

Nu har det politiska systemet funnit nya kryphål i den lagstiftningen. Man hävdar att den som erhåller plats på ett särskilt boende, ofta dementa eller på annat sätt inte kan föra egen talan, hyr en lägenhet av ägaren till demensboendet. Alltså kan man strunta i sociallagens maxtaxa, man hävdar att man kan ta ut avgifter för allt som rör boendet och gemensamma utrymmen. Man debiterar kostnaderna separat och för att ytterligare pung-slå äldre, debiterar man extra för med de boende oförhandlade servicetjänster av olika slag. På det sättet kringgår man lagstiftningen om det förbehållsbelopp den hjälpbehövande enligt lag har rätt att få behålla. Debitteringarna äter upp deras små pensioner och klagande hänvisas till att söka försörjningsstöd.

Årligen stiftas i vårt politiska system hundratals lagar, mångdubbelt fler tillämpningsföreskrifter. Inget tillkommer av en slump, det mesta med beräkning och väl uträknat. Det som nu sker inom omsorgen är ännu ett steg i de övergrepp på de äldre som började för drygt 20 år sedan med att de äldre med få undantag inte längre tilläts på valbar plats på riksdagslistorna. Sedan fortsatte det med plundringen av de pensionsfonder som 40-talisterna och senare generationer inbetalat till för att säkra sina pensioner. Det fortsätter nu med en utsugning av dementa och försvarslösa som borde vara främmande för varje välfärdssamhälle.
När blev det god etik och moral att skryta med god kommunal ekonomi på det svagastes och mest behövandes bekostnad?

2011.03.08
Jarl Strömbäck
Gruppledare SPI

1 kommentar:

Tack för att ni finns, ni som orkar syn kommunen sa...

Hej
Får jag berätta om min far och hans barns gjorda erfarenheter av Örnsköldsviks kommun? Och åldringsvård?
Vår far dog för ca 10 år sedan i en ålder av 92, efter att ha arbetat som skogsarbetare från det han slutade skolan vid tretton års ålder. Med åren blev han änkeman. Boende ensam i det övre av Anundsjö. Vid 85 kom demensen och seniliteten smygande. Hemtjänsten övertog hans vardagssysslor mot rejäl ersättning.
Ofta var han utanför bostaden, i vedboden,på åkrarna men alltid inom blickfånget.Detta brydde sig inte hemtjänsten sig om. Var han inte inne i bostaden lämnades mat och medicin på trappan.Kall mat som sedan blev hundens mat.Medicinen följde samma väg.Hunden blev så småningom sjuk av all medicin, men det tog år innan vi förstod sambandet.Ibland levererades mat och underhåll av vikarerande sommarpersonal av utländsk härkomst som inte kunde tala svenska. Ej heller förstod.Jag klagade till enhetschefen och ifrågasatte deras kompetens. Svaret blev att "gammgubba bli se danne, innan de ska te å dö.Ingenting te å bry sig om" Kvällstid skulle kommunal personal tillse att han tog sin medicin. Ofta glömde hemtjänsten bort detta besök pga att de var så stressade över att hinna med så många besök på samma "kvällsrutt" Samtal kom ibland från hemtjänsten, "Er far saknas i bostaden" Vår fader var då försvunnen, han fanns ej i bostaden, och då fick vi barn åka upp och söka. Miltals från hemmet kunde vi hitta honom, någonstans, ibland långt ute på en hjortronmyr.Kostnaden för denna hemtjänst översteg kostnaden för en familj bestående av två vuxna och fyra barn. Rimligt? Med tanke på att den grupp av kommunens innevånare som är 65 år och äldre är den enskilda grupp som betalar in mest i skatt till Örnsköldsviks kommun.Tidigare var det en barfota advokat som ställde kommunen till svars, Linda Eriksson. Hon gjorde ett storartat arbete. Idag har vi SPI och Jarl Strömbäck. Tack för att ni finns. Det är tydligt att det krävs folk som håller tummen i åtminstone ett öga på våra kommunala tjänstemän, om någon form av rättvisa för de som skattar så mycket och kostar så lite för kommunen, skall kunna erhållas