Spegel, spegel...

När tappar mänskor fotfästet i verkligheten, och bländas av sin egen spegelbild? Spegel, spegel på väggen där, sig mig vem vackrast i landet (partiet) är?

Det lilla partiet i den medelstora staden norr om skogen har kaxat till sig. Lika stort nu som gamla uvar med bokstäver som FP,MP och V. Allt borde vara så bra, men tillväxten, buren av många starka personligheter utmanas. Framgång föder konstiga tankar, som den att en viss person tillskriver sig hela äran av framgången.
Det är jag som gjort det hävdar hon? Innan jag kom in i partiet hade inget hört talas om det? Så talar den som tappat perspektivet på sin egen roll, tappat fotfästet i verkligheten.

Igår, den 24.3 var det årsmöte i partiet. Ett härligt årsmöte i så måtto som att medlemmar stod i kö för att komma in. Men har man bokat en lokal som rymmer ca 50 personer, har tagit in 54 samt har endast bord, stolar och porslin för de som redan finns där, då blir det svårt att ta in fler. Om dessutom anmälningstiden sedan en vecka tillbaka gått ut, om man med brev och tfn-samtal meddelat de som hört av sig de senaste dagarna att inte komma, vad kan man då göra mer?

Omdömeslöshet kan beskrivas på olika sätt, som det när en enskild ledamot i årsmötet med ambitionen att bli ny ordförande ringer runt till medlemmar och press och utan förankring i styrelsen uppmanar människor att komma till mötet trots att det är fullbokat. Skall kanske ett 15-tal 75-åringar tvingas stå i ett 3-4 timmar långt möte, utan plats vid bord och på stolar, och utan förtäring?

När blir det egna egot, det inåtvända seendet det egnas fiende?

Försöket att sabotera mötet med ideliga voteringar misslyckades totalt, mötet gav styrelsens och valberedningens förslag rätt på alla punkter, och med bedövande ca 80% av rösterna i de olika voteringarna.

Det ligger ett mått av vemod i att betrakta det personliga sönderfall som alla andra ser, utom den som mest borde se det.
Spegel, spegel på väggen där?

2011.03.25
Jarl Strömbäck