Requiem för Hampnäs

Vi var ett 50-tal ”vänner” som samlats för att hedra Hampnäs folkhögskola kvällen den 25.2. eller kanske var det tvärtom, teaterlinjens elever hade bestämt sig för att hedra oss. För en liten penning blev vi först serverade en 3-rätters middag av skådespelarna, innan det blev dags att sätta sig tillrätta i den sparsamt möblerade teaterlokalen för en drygt 2 timmar lång föreställning. En föreställning som var utomordentligt väl fram

förd av de unga skådespelarna.

Pjäsen som de unga eleverna vid teaterlinjen spelade upp var inte den lättaste, det handlade om Bertold Brechts ”Den goda människan från Sezuan”. Pjäsens tema är frågan, finns den goda människan? Brecht befann sig under åren han arbetade med pjäsen på flykt undan nazisterna, först i Sverige, sedan Finland och Sovjet innan han kom till USA. Pjäsens tema skall ses mot bakgrund av den tid som då rådde. Världskrigets fasor var ständigt närvarande. Nu 70 år senare är det lika aktuellt, inte minst mot bakgrund av utvecklingen i Nordafrika där kampen mellan demokrati och folkförtryck skördar nya offer.

Men det är också en pjäs som på sitt sublima sätt också sätter fokus på frågan om Hampnäs framtid som folkhögskola. Den framtiden är nu på väg att slås i spillror genom det övergrepp en politisk överhet med lite känsla för folkbildningens betydelse visat.
Skolan skall slaktas och i rudimentär form överföras till någon form av Komvux. Det har skett trots protester från undertecknad i både landstingsfullmäktiges och kommunfullmäktiges talarstolar, trots protester och överklaganden från Hampnäs vänner, och trots hundratals namnunderskrifter och protester i insändare och på torget i Örnsköldsvik.

Så den slutliga frågan teatereleverna ställer är också riktad till det politiska systemet, finns den goda människan där? Den som ser värdet i att hjälpa människor att växa, och Hampnäs efterfrågade och självklara roll i det avseendet.

2011.02.26
Jarl Strömbäck