Verksamhetsberättelsen är ett viktigt dokument i varje organisation. Den skall ge en bild av hur verksamheten fungerat under det gångna året, samt en beskrivning av varför. Dokumentet är centralt när det gäller att ge ledningen ansvarsfrihet för det gångna året, och som ett historiskt dokument för framtida läsare.
Så gäller också för länssjukhusets i Sundsvall verksamhetsberättelse över år 2010. Det finns anledning att fundera över med vilka ögon man läser det dokumentet. Är det ur medborgarperspektivet, så bör vi alla glädjas över att man nu äntligen kanske kan börja få bort stämpeln som Sveriges sämsta länssjukhus. Ett sjukhus omskrivet för sin dåliga produktivitet, sina ständiga kostnadsproblem och långa köer. Äntligen har man visat att man kan samarbeta med de andra sjukhusen för att få ner köerna, och det trots ett omfattande omställningsarbete.
Sett ur den anställdes perspektiv som tvingats lämna sjukhuset i besparingsprocessen, är omställningen en källa till oro, och visst kan man ställa frågor om prioriteringar. Varför skall psykvården, som ju skulle fredas i processen, plötsligt dras in med stora störningar som följd?
Allt det drunknar i årets verksamhetsberättelse i ordkriget mellan politikern och läkaren Jacomina Beertema och sjukhusdirektören Sig-Björn Olofssons närmast skoningslösa kamp om tolkningsföreträdet. Sig-Björn som med rätta kan visa på uppenbara resultat i det uppdrag han fått.
Beertema som lagt hela sin prestige i valrörelsen på att till varje pris få bort dirigenten av förändringsarbetet, den i valrörelsen demonförklarade Sig-Björn Olofsson. I det syftet och som ordförande i den nämnd som skall leda sjukhusens verksamhet bidar hon sin tid för att kunna slutföra uppdraget.
Sig-Björn inser naturligtvis det, och vill med sin nu i Verksamhetsberättelsen hett omdiskuterade beskrivning av skeenden under det gångna året förebygga det karaktärsmord han anser sig utsatt för av Beertema.
Hela utvecklingen är ett sorgligt resultat av en gränslöst uppblåst makthunger från Beertemas sida, där uppdraget att se till landstingets övergripande intressen i valkampen har fått stå tillbaka för löften om att göra processen kort med den som fått uppdraget att utföra en politiskt förankrad omställningsprocess.
Den nya landstingsledningens val att utse Beertema som ansvarig för de viktiga sjukhusens verksamhet var en sällsynt dum åtgärd. Istället för att skilja på slagskämparna lyfta man in dem i samma ring.
Hur kunde man göra något så korkat?
2011.02.06
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar