Det är det nya årets första morgon när de här raderna skrivs. Storfamiljen har fått ännu en medlem med namnet Estland. Ännu en medlem som skall försöka samsas med de andra om utrymmet och besluten.
Det är ingen lätt sak, det goda skall vägas mot det mindre goda. Självständighet mot ansvar, precis som i alla storfamiljer. I det finns behov av vägledning, handfasta regler sam fastställer vissa grundläggande värderingar. På det ekonomiska området inte minst viktigt. Inkomster måste vägas mot utgifter. Det man inte har råd med köper man inte, vem skall annars betala notan?
När Eurosamarbetet startade var undertecknad en av de som såg stora fördelar i det. Istället för ett ständigt växlande av valutor under mina affärsresor, fick vi nu i Europa en gemensam valuta utan de kostnader och besvär ständiga valutaväxlingar för med sig. Vi blev plötsligt en ekonomisk storfamilj. Men varningsropen fanns där redan då. Storfamiljen heter som ni förstått med ett mer byråkratiskt språkbruk Euroländerna. Och som i alla familjer måste man ha en balans mellan inkomster och utgifter också bland dess medlemmar. Att överkonsumera på egen hand och skicka notan till andra är inte en framkomlig väg. När så sker bygger man in motsättningar som hotar hela familjens existens. Något som Tysklands utmärkte rikskansler Angela Merkel så tydligt markerat i sina tal.
Skall 2011 bli ett ödesår för Europatanken och i så fall på vilket sätt. Måste en tillbakagång ske så att medlemmar som inte vill bära eget ansvar utesluts? Eller kan man enas om styrmekanismer som gör att den internationella profit som kallas finansen eller bankvärlden, får en kraftigare tvångströja på sig? En tröja som tydliggör att riskerna med hejdlös utlåning inte kan vältras över på skattebetalarna i andra länder, de får tas av bankernas ägare och ledningar?
Styrmekanismerna i det ekonomiska system som kallas Eurozonen måste omarbetas om den ekonomiska storfamiljen skall överleva. Redan flyr opinionen i olika länder tillbaka till ett nationellt tänkande. Det är bättre med kronan, var bättre med den tyska Marken etc. Och skeptikerna får vatten på sin kvarn, vad var det vi sa?
I förlängningen av den synen ligger sönderfallet av EU-bygget, och alltmer av nationalistiska synsätt. Vart det kan leda har historien visat med bedövande övertygelse, två världskrig under 1900-talet, de jugoslaviska brödrakriget under 1990-talet bara för att nämna några.
Den europeiska fredstanken måste få näring att överleva, men i det ryms också handfasta styrsystem för den ekonomiska storfamiljen.
2011.01.01
Jarl Strömbäck
Gruppledare SPI
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar