När bilan faller

Nu när ljuset så smått börjar återvända och dagarna bli längre, sänker sig ett mörker över trygghetens hus, vårt sjukhus i Övik. För oss som finns med i det politiska fältet runt landstinget är det ingen överraskning att åtgärder för att balansera kostnader och intäkter måste till. Men för egen del hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat tro att åtgärderna skulle kosta 418 av ca 1000 anställda (hel och deltidare) deras jobb och trygghet. Jag kan inte tänka mig att det här blir slutresultatet när förhandlingarna fått ha sin gång. Men oavsett det finns några synpunkter värda att belysa. Att sjukvården i vårt län fått en väldigt tung slagsida mot den södra delen av länet har jag belyst i tidigare inlägg i media (ÖA 9.12.08). Det är ur den synpunkten också symptomatiskt att när bilan tas fram låter man den falla i första hand på vårt sjukhus, inte det där den största besparingspotentialen finns, nämligen på länssjukhuset i Sundsvall. De får respit medan man utvärderar resultat och reaktioner från Övik. Brutaliteten i den omställning som nu skall till, om konsulternas förslag också genomförs, strider i mycket mot värnet om de mjuka värden som är del av sjukvårdens uppdrag. I det har omvårdnaden, och dess personal en central roll. Samtidigt måste en anpassning mot en föränderlig verklighet ständigt finnas med i en långsiktig planering. När undertecknad 2004 skrev en motion med målet att ge länet en ”Långsiktigt hållbar struktur”, så var det just för att med det målet undvika panikbromsningar som den som nu görs på Öviks sjukhus. Men som så ofta sker i den politiska världen, så blir arbetet i fullmäktige ett spel för galleriet, när de dörrarna stängs är det majoriteten, sedan årtionden i vårt landsting S+V som styr och ställer. Att man nu måste använda sig av oansvarigt dyra konsulter för att analysera och föreslå åtgärder, är bara ytterligare ett bevis för brist på ledarskap och egen kunskap hos landstingsledningen. En landstingsledning och landstingstyrelse (inklusive oppositionens representanter) som förefaller oberörbar oavsett hur mycket kritik revisorerna levererat genom åren. Har då regeringen någon roll i en tid när flertalet landsting blöder? Häromdagen fick vi veta att regeringen avdelar 50 000 miljoner för att ”rädda” våra banker från följderna av deras spekulationer bland annat på andra sidan Östersjön och via riskkapitalbolag. Tidigare avdelades ytterligare miljarder till bankerna, och 28 000 miljoner för att ”rädda” fordonsindustrin. Kanske borde vår alliansregering också fundera lite över hur medborgarna värderar stödet till de numera klassiska begreppen vård, skola och omsorg. Åtminstone om man har ambitionen att få regera vidare efter valet 2010. 2009.02.04 Jarl Strömbäck Landstingspolitiker