Ensamvargen

Kan man vara en ensamvarg och ändå basa över en stor organisation och många människor? Spontant kanske man svarar nej, men samtidigt brukar stora företagsledare tala om den stora ensamheten i de svåra besluten. Någonstans där kanske också journalisten Anita Kratz bok efter att ha följt Fredrik Reinfeldt i 15 år, kan landa. Troligen är det också där hon fann namnet på sin omtalade bok om Reinfeldt. Det kan inte ha varit lätt att vara den som förde in folkets talan i ett parti så utpräglat auktoritärt, för att inte säga arrogant. För så har nog en bred allmänhet sett på det gamla högerpartiet, trots namnbytet till moderaterna. Och det avvikande beteendet, så uppfattat av klanen runt Carl Bildt på 90-talet, förde också med sig en underordnad tillvaro under ett antal år. Ur askan stiger i lyckliga fall fågeln Fenix. Den som lyfter på ”vida vingar” för att citera Michael Wiehe. I fallet om ensamvargen Reinfeldt, och för den delen också det moderata partiet, var den stora lyckan att valet 2002 blev det katastrofval det blev. Just den händelsen bäddade för Reinfeldts tur på tronen. Och nog är det spektakulärt att han haft modet att med sina stödtrupper utropa Moderaterna till det nya arbetarpartiet. Just den inriktningen gav det tillflöde av väljare som krävdes för att ge vänsterpartierna en tid av opposition. Om den segern var en tillfällighet, eller kommer att upprepas visar sig om drygt 1,5 år. Under tiden rekommenderar jag gärna läsaren av de här raderna att läsa boken. Den är värd tiden den tar ur många aspekter. Inte minst för det liberala parti, Folkpartiet som försatte chansen att ta över den borgerliga taktpinnen när Moderasterna var så illa skadskjutna hösten 2002. 2009.02.03 Jarl Strömbäck