Ifrågasatt

Få saker är jobbigare än att bli ifrågasatt. I synnerhet då om det handlar om områden som är vitala för den egna tryggheten, som jobbet till exempel. Och just nu är det många som känner sig ifrågasatta. På sjukhuset i Örnsköldsvik, med ca 1000 anställda, deltidare inkluderade, skall 428 personer varslas, eller omsatt i årsarbetare ca 300 personer. Läkarna, specialisterna går fria. De som får gå är främst den omvårdande delen, undersköterskorna som sköter vårdens mjuka värden. Synen på sjukhusets uppgift blir alltmer teknokratisk, allt mindre omvårdande. Rätt eller fel frågar sig en alltmer tvivlande allmänhet. Vi i vårt land har traditionellt byggt mycket av vårt sociala sammanhang på vikten av mjuka värden. Å andra sidan skapar ständigt ökande kostnader i offentlig sektor, alltmer gapande tomma skyltfönster. Det samlade skattetrycket i vårt land är världens högsta brukar det sägas. Allt vi gör och förbrukar (utom svartjobb) beskattas på olika sätt. Kvar blir en krympande privat ekonomi, som i värsta fall föder en nedåtgående spiral av minskad konsumtion och ökad arbetslöshet på andra områden. Så var ligger felet när sjukhusen i vårt län är dyrare i drift än i andra jämförbara län? Den frågan är nu satt på sin spets, och den ifrågasätter mycket som är rutin på vårt kära sjukhus. Arbetsrutiner, bemanning, patientflöden och kostnader. Nu följer en snitslad bana av prövningar, riskanalyser, patientsäkerhetsbedömningar, enskilda samtal med dem som skall varslas och fackliga förhandlingar. För landstinget i Västernorrland är det här en tung process, för de enskilda som prövas och vars uppgifter ifrågasätts en ännu jobbigare upplevelse. Om ett år kanske vi kan skönja effekterna i takt med att förändringsarbetet då kommit igång. Under tiden kommer många att må dåligt. Det är jobbigt att bli ifrågasatt. 2009.01.31 Jarl Strömbäck