Den socialdemokratiske kämpen Torbjörn Westman beklagar sig i ÖA den 15 mars över att den borgerliga regeringen på sin tid avvecklade löntagarfonderna. Ibland vacklar spöken ut ur garderoberna på ett alldeles oväntat sätt.
Med lång egen erfarenhet av arbete i internationell och konkurrensutsatt verksamhet, och de senaste 10 åren också i det politiska livet tackar jag den lyckliga stjärna och de kloka män och kvinnor som fick stopp på löntagarfonderna.
För hur går det i verksamheter som styrs av ”politiska ledare” i styrelser och företagsledning? Landstinget, länets till antalet anställda största företag kan ju få tjäna som exempel. Där är de återkommande kriserna legio, och delaktigheten i beslut, om det fattas några ofta minimal. Debatten i frågan om Själevads vårdcentral kan väl få tjäna som ett exempel.
För övrigt praktiserar ju Örnsköldsviks S-styrda ledning företagsledning på hög nivå genom sina engagemang i SEKAB och det nya Kraftkombinatet, engagemang som läsarna kunnat följa genom de olika kapitaltillskott om 100-tals miljoner man nu kräver att medborgarna skall borga för.
Visst finns det vinnare i den socialistiska statens maktapparat. Appatatjiks kallades de i dom forna öststaterna som åkte limousin i särskilda filer på gatorna medan folket stod och köade för sitt bröd.
För egen del vill jag ha mångfald i företagandet, delaktighet för de anställda och ett konstruktivt fackligt inflytande som ett medel att bredda kunskap och kompetens i företagsledning och styrning.
Men definitivt inte toppstyrda företag där ”rättänkande” får ersätta kompetens i ledningen.
2008.03.15
Jarl Strömbäck
Ghosts…
The social-democratic warrior Torbjörn Westman regrets in an article (OA-press ) on march 15, that the socialisation of major Swedish companies underway some 30-years ago was stopped by the later change of government. Sometimes Ghosts tumbles out of the wardrobes all of a sudden and unexpectedly.
With my long experience from work with international companies and in tough competition, lately also from 10 years in the political system, I praise the lucky star and the wise men and women stopping the socialisation.
What is however the experience of political leadership in boards and company management? The county council (landstinget) being the largest politically managed enterprise in the county based on number of employees may serve as one example. There the crisis are frequent, and the influence on decisions from the side of the employees often less than good. The debate on the Själevad heath station may here serve as one example.
As a matter of fact, the socialist government in Westmans community ornskoldsvik, is practicising company management on a high level through its involvement in SEKAB and the new PowerStation. These involvements local readers has been able to follow through the demands for further capital in the range of hundreds of millions of SEK the citizens now has to go bail for.
Certainly, there are winners in a powerhungry socialistic state. “Apparatjiks” was the name given to those in the former easteuropean states, which where driven by limousine on dedicated files on the roads while the people in general was cueing for their bread.
As for myself, I prefer diversity in company structures and ownership, influence for the employees and a sound and constructive union as a means for increased knowledge and competence in the management and the strategy of the companies.
However by no means do I like to see top ridden companies where “right-thinking” is replacing competence in its leadership.
2008.03.15
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar