Hjärnforskaren Martin Ingvar är en intressant person att lyssna till. Med kunskap och humor färgade han den föreläsning om barns lärande, jag lyssnade till för något år sedan. Ofta har hans synpunkter kommit för mig när jag följt mitt nu 3,5 åriga barnbarn hennes första år i livet.
När Ingvar häromdagen kom tillbaka till temat i en DN-debatt artikel (9.3), så var det en upprörd Martin Ingvar som skrev. Det handlade då om svensk skolpolitik, och hur vi förstör den kanske viktigaste tiden i barns utveckling genom att de traditionella kunskapsidealen fått lämna plats för kravlöshet och flum i den svenska skolan.
Temat är inte nytt i den politiska debatten. Nytt är däremot att en betydande forskare på barns utveckling så klart tar ställning för en skola där inlärning och kunskap sätts i högsätet, och ”rädslan för pluggskolan” enligt honom måste bort ur skoltänkandet.
Vårt välfärdssamhälle bygger på kunskap och initiativkraft. De egenskaperna måste odlas fram från tidiga barnaår genom att stimulera barns lärande och nyfikenhet. En slapp skolpolitik lämnar barnen vilsna och övergivna i en tid när dom som bäst behöver en stödjande hand.
Lärarnas möjligheter att ta ut svängarna i sin pedagogiska uppgift beror i hög grad på den politik som föreskrivs i nationella riktlinjer och lokala skolplaner. Men kritiken mot skolan blir lätt en kritik mot dess yrkeskår.
För egen del och med anhöriga i skolsystemet på olika nivåer tror jag att de allra flesta lärare vill sina elevers väl, men de behöver stöd av en skolpolitik som spretar mindre och ger fastare struktur.
Svenska arbetarbarn har åstadkommit sin klassresa genom de satsningar på utbildning som gjorts under årtionden. I en tid när den globala konkurrensen blir allt större, blir också kunskapen och initiativkraften allt viktigare som konkurrensmedel.
Den omsvängning av svensk skolpolitik i den riktningen som den nya regeringen påbörjat kommer inte en dag för tidigt.
2008.03.10
Jarl Strömbäck
The teacher and the child
The “brain expert” and scientist/professor Martin Ingvar is a very interesting lecturer. With a great deal of skill and humour he gave the lecture on the development of children’s brains I listened to some years ago. I have many times remembered his words, when following my now 3, 5 year old grandchild in here first years of life.
When Ingvar came back to this theme in an article in the leading Swedish paper DN (9.3), it was with a great deal of serious commitment. The subject of his article was School politics in Sweden, and how we risk the most important time of the development for the child, since traditional skills has been taken out and a lack of norms and education has walked into the Swedish school system.
The theme isn’t new in the political debate. New is however that an important scientist and expert on the development of children’s learning processes clearly takes a stand for school politics where education and skills is prime, and the fear for “the autocratic school” has to be taken out of the guidelines for our school politics.
A welfare society like ours is built on lots of skills and the power of initiative. These qualities have to be nurtured from an early age by stimulating the learning process and curiosity of the children. School politics built on “Laissez-faire thinking” leaves the children with a feeling of abandonement and of being lost at a time in life where they do need a guiding hand more than anything else.
The possibilities for teachers to do their pedagogic work is greatly dependant of the guidelines in national and local schoolplans. But the critics against the school are often pointing at the profession, the teachers. Personally and with related persons in the school system on different levels, I am convinced that most teachers care for their classes, but they need guidelines with more consistent structure.
The children of Swedish workers have traditionally made their careers based on the resources put into education by our society over decades of years. Nowadays the global competition is growing stronger, which means education, skills and power of initiative are becoming increasingly more important means of competition.
The turn into a new direction for the schoolsystem now underway with the new government, is the right means at this time.
2008.03.10
Jarl Stromback
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar