Den svenska välfärden är ett begrepp som socialdemokratin gärna vill tillskriva sig äran av. När dess politiska och fackliga ledning i form av Mona Sahlin och Ylva Thörn därför på DN-debatt den 26 mars angriper den otrygghet som de anställda under åratal upplevt i den sektorn, och vill göra det till kritik mot nuvarande regering, så blir det i grunden ett hyckleriets dokument.
Den offentliga sektorn i landsting och kommuner har under årtionden, i huvudsak styrts av socialdemokraterna. De har för att hålla kostnaderna nere, långt mer än i privat sektor utvecklat ett system som bygger på vikarier och deltidstjänstgöringar som fyllts på med A-kassa. När tiden kommit för fast anställning enligt gällande avtal, har man inte sällan avslutat den relation man haft med den vikarierande, och engagerat nya vikarier.
Det har i sin tur inneburit att kostnaderna för A-kassa och sjukskrivningar skjutit i höjden, samtidigt som missnöjet med lönerna och därmed bristande engagemang och trivsel spridit sig. Fackliga konflikter har, inte minst på Ylva Thörns eget område varit återkommande.
Mot den bakgrunden skall den omorientering av politiken på det offentligt finansierade välfärdsområdet ses, som några kommuner och landsting nu gör.
För den socialliberalt sinnade är det i det sammanhanget logiskt att pröva andra vägar. Återigen kan sägas att det förhållandet att välfärd finansieras med offentliga medel, inte måste innebära att den också utförs av offentliga arbetsgivare. Låt mångfalden få utvecklas på området välfärdstjänster, men se till att samhället har en god tillsynsverksamhet. På det sättet skapas både valfrihet och kontroll samtidigt som mångfalden av arbetsgivare ger de anställda utrymme att finna alternativa arbetsgivare.
Att inte det socialdemokratiska ledarskapet vill inse det, är till skada för välfärden i vårt land.
2008.03.26
Jarl Strömbäck
A document of hypocrazy?
The Swedish welfare system is something the social democratic party usually takes a great deal of pride in. Now that the leaders of the political branch and workers, Mona Sahlin and Ylva Thorn in open debate attacks the lack of security workers are feeling since years, and makes this as an attack also on the present government, it ends up being a document of hypocrisy.
The public sector in the communities and regions (landsting) has for decades in most cases had socialdemocratic leaderships. In an effort to keep costs low, they have much more than in the competitive sectors developed a system built on use of temporary workers instead of full employments which have been filled in with various contributions. When assembled time in work is qualifying for full employment, the relation has been suspended and new temporary workers have been engaged.
This system has meant that costs for sick-leave and unemployment has risen. The disappointment with level of salaries among the workers and lack of commitment and satisfaction has grown. Union conflicts has, not least on the area Ylva Thorn is responsible for been frequent. This is also the background for the change of direction in the social area that some communities and regions now are implementing.
For social liberal souls it’s logical to try alternative directions of action. The fact that the public sector should guarantee al citizens a reasonable welfare does not mean that these works also has to be produced by the public sector. Why not allowing diversity in production to develop on the area of welfare, while the public system keeps the controlling functions in its hands? In this way freedom of choice is encouraged and linked with public control, at the same time as a diversity of employers gives a number of possible working places for the workers to choose from.
When the socialdemocratic leadership ignores this, it dangers the welfare system of our country.
2008.03.26
Jarl Stromback
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar