Lugn och fin morgon när detta skrivs. Regn och åska har dragit bort och höstens lite krispiga luft börjar ge sig till känna. Den mörka årstiden börjar visa sig i allt tidigare kvällar och senare morgnar.
Det politiska livet har också vaknat, och med det kampen om det som kallas samhällets resurser. Under många år har minoritetspartierna i olika regeringar genomdrivit sina särkrav som en förutsättning för att stödja regeringsbildningen. På det sättet har stora resurser avsatts som subventioner till El-cyklar, en subvention som i huvudsak riktar sig till välbeställda grupper i de stora städerna.
Stora subventioner har också avsatts till de som köper bilar med någon form av El-drivning.
Subventioner som hjälper tillverkarna att ta ut högre priser än det marknaden skulle betala. Och också här är det välbeställda grupper som är de stora vinnarna. Undersökningar har också visat att en stor del av de bilarna säljs vidare till våra grannländer så fort de registrerats, med stora vinster för säljarna. I grunden har vi alltså skapat ett system där handel med svenska subventioner blivit en verklighet.
ROT-och RUT-avdragen har också visat sig i huvudsak används av personer med god ekonomi, de blir på det sättet en direkt skattesubvention till personer med redan goda inkomster.
Allt har en alternativ sida, de pengarna skulle kunna använts till direkta skattesänkningar för alla, eller alternativt för att säkra den välfärd som nu sviktar i snart sagt alla kommuner. Och klagomålen från kommunerna är nu så starka att de kan inte negligeras.
Följdaktligen lägger nu regeringen ett förslag om ändringar i det skatteutjämningssystem som tills vidare har gällt, hela landet skall ju leva, och glesbygdskommunerna är hårt trängda.
Klagomålen låter inte vänta på sig, de välbeställda kommunerna runt de stora städerna klagar nu ilsket över den förändringen, solidariteten har sina begränsningar. Efter festen kommer ofta en baksmälla, det gäller också politiskt ogenomtänkta beslut.
Den politiska trovärdigheten blir allt mindre, ju mer makten avviker från synen att man skall arbeta för hela landets bästa. Den politiska självklarheten måste återskapas om demokratin som styrelseform vill behålla sin trovärdighet.
2018.08.30
Jarl S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar