Politisk helomvändning

Så är det då exemplifierat än en gång. Det som i politiken kommit att kallas en pudel, en helomvändning i givna ståndpunkter. Det leder till sviktande trovärdighet i det politiska systemen, och det skadar förtroendet för politiken och dess företrädare.

För kort tid sedan lyftes här i bloggen politikens trovärdighet. Nu har den självklara uppfattningen hos den politiska majoriteten, att vårt land kan ta mot och också skall göra det, den ström av människor som vill finna en fristad i vårt land, plötsligt inte legitimitet längre. Inom loppet av ett par dygn kastas den politiska kartan om. Gränskontroller uppförs, färjorna skall stoppa alla utan giltiga identiteter. Och med vetskap om att just den frågan är en nyckelfråga, så kommer tillströmningen att strypas.

Rätt eller fel återlämnar jag till läsarna att avgöra. Ur skribenten synpunkt visar det sig än en gång att politik som bygger på alltför mycket av visioner och idéer, förr eller senare kolliderar med verkligheterna. Vare sig det är flyktingfrågan, vindkraftens utbyggnad och energipolitiken eller klimatfrågorna.

Politik är att vilja, men också att välja. I båda fallen hjälper kunskap och vetenskap som en grund väl så viktig som de flygande visionerna. Detta oberoende av om man drömmar om det 1000-åriga riket med dess galna visioner, eller ett litet lands storhetsdrömmar om den absoluta humanitära stormakten.

Än är vi bara i inledningsfasen av en process som kommer att svida och på verka självbilden av vårt land. Både i egna ögon och andras. Och kampen om utrymmet och välfärden mellan de som har och de som inte har kommer nog dessvärre att hårdna.

I det sammanhanget visar den hittillsvarande utvecklingen att de som kommer att få bära den tyngsta börden, kanske blir våra vårdbehövande och äldre. Någon och några kommer att få stå tillbaka i utvecklingen, det visar inte minst resultatet av den för 15 år sedan förändrade synen på pensionssystemet.

Och att riksdagens män och kvinnor som enda grupp i samhället valt en egen gräddfil i ett alldeles eget och förmånligt pensionssystem är tyvärr betecknande.

Också i vårt land korrumperar makten.

2015.11.13

Jarl

Vem styr egentligen

Om ett år har vi val igen. Regeringen har presenterat sin budget för det kommande året, och lockbetet är mer pengar till de som arbetar, eller för att vara lite satirisk, de som ses som en tillgång för samhället? De äldre och de utan löneinkomster, får finna sig i rollen att vara vår tids förlorare.

Det innebär inte att den nuvarande oppositionen är så mycket bättre. Nedmonteringen av välfärden började under tidigare S-regeringar. En internationell skattning visade ju för ett par månader sedan, att välfärden i vårt land var som bäst 1978. Det har funnits många regeringar sedan dess. Och den rödgröna alliansen om man får kalla den så, har ju deklarerat att man inte kommer att ta bort jobbskatteavdragen, så vad kan vi vänta oss? Är tidens lösen om kortsiktighet i olika avseenden, också det som rider de politiska besluten?

Nu till en annan och mer övergripande fråga, nämligen den om vem som egentligen bestämmer i vår demokratiska värld? Olika opinionsmätningar ger politiker i allmänhet ett lågt eller mycket lågt förtroende? Varför är det så kan man fråga sig? Det läggs väldigt mycket arbete på att göra handlingsprogram inför valen. Program som medborgarna sedan i god tro tar som intäkt för sina val, i den mån man inte bara röstar av gammal hävd eller annat skäl. Och visst vore det enklare om de politiska visionerna sedan utan vidare skulle kunna sjösättas och tillämpas? Men på vägen från vision till verklighet skall många hinder övervinnas, inte minst de från de mängder av intresseorganisationer och myndigheter som berörs på ena eller andra sättet.               

Starka politiker som vågar gå mot de intressen som vill stoppa förnyelsen och politikens mål, de tar stora risker. Risker vilka kan exemplifieras med Olof Palmes och bröderna Kennedys öden. Vilka krafter som egentligen låg bakom dem, kommer vi kanske aldrig att få vetskap om.

Återstår för de politiskt smidiga, att anpassa sig efter minsta gemensamma nämnaren i sitt beslutsfattande. Politiken blir i sin utformning urvattnad och byråkratistyrd. Okunniga eller fåkunniga brukar politiker beskyllas för att vara. Sanningen är nog snarare att de med åren lärt sig konsten att överleva i en miljö som styrs mer av starka särintressen, än politiska visioner.

Hur många miljoner var det inte som med glädjetårarna rinnande på kinderna följde Obamas vinst i presidentvalet för drygt 4 år sedan. Då skulle Guantanamo stängas, han var de vanliga människornas hopp och trygghet?

Guantanamo finns fortfarande kvar, de som orsakade den största ekonomiska kraschen i världen sedan 1930-talet är fortfarande ostraffade. Viss av dem har kvar höga poster, till en del i Obamas egen administration enligt tillgängliga dokumentärer. Och i demokratins och öppenhetens land blir de som tror på de värdena och tillämpar dem jagade byten. Hetsjakten på Snowdon och Bradley är just nu aktuella.

Så tillbaks till frågan om vem styr egentligen? De som valdes en gång eller den enorma maktfaktor som ryms i olika former av intressegrupper och byråkratier?

Om det skall ett antal bloggar i det kommande handla. De kommer att anknyta till den gamla titeln Makten och bulvanerna, det är nämligen där de hör hemma. Den osynliga makten, inte sällan med sekretessen som sitt allierade vapen. Om det återkommer bloggen till.

2013.09.19

 

Jarl Strömbäck