Inför valen

Så är vi då inne i sensommarens månad augusti. Värmen fortsätter, åtminstone här på landets västra kust, till glädje för badande och kustturism. Det behövs mycket svalka de varma dagarna. Badstränder och klippor är fulla av folk, och från båtarna på svaj badas det friskt. Samtidigt singlar de gula höstlöven ner från lövträden alltför tidigt. Träden får inte upp vatten till dem, och höstens färger kommer tidigt i år. Och bär och svamp i markerna ser ut att torka bort.

Om lite mer än en månad går vi till val igen. Det första valen på det senaste drygt 20 åren undertecknad inte varit en del av processen. Nog är det skönt att med den erfarenheten kunna följa och värdera spelet om makten. För det handlar om just det. Makten att bestämma dagordningen för de kommande åren, och de möjligheter på olika områden det skapar.

För många är nog det här valen svårare att ta ställning till än någon gång tidigare. Mängden registrerade partier är större än någonsin i modern tid. Motsättningarna i samhället speglas i nya partier som vill se förändringar i någon speciell riktning, större trygghet, mer av lag-och ordning, mer av medborgardemokrati etc.

Flertalet av de partierna är för små för att göra skillnad, i vart fall på riksnivå.På lokal nivå däremot ökar mångfalden av nya lokala partier, grundade på en misstro på de etablerade partiernas sätt att sköta politiken. Demokratins hjul snurrar som mest nu, och så skall det väl vara i folkstyrets namn.

Samtidigt har de etablerade partierna allt svårare att fånga upp och utbilda nya medlemmar. Bristen på interndemokrati i partierna är ett återkommande och debatterat fenomen, och gör att rekryteringen av nya medlemmar går dåligt. Det politiska ledarskapet har stora interna problem i de flesta av de etablerade partierna.

Och nu när politikerna återvänder från sina sommarledigheter väntar den period av några veckor med debatter, och vallöften som inget parti egentligen kan hålla, givet att de inte får egen majoritet. Och någon sådan majoritet är inte i sikte, givet de opinionsmätningar som föreligger.

Återstår för väljarna att försöka värdera trovärdigheten och regerings dugligheten hos de som söker deras röster.

2018.08.05

Jar S

I midsommartid.

Det är en strålande solig morgon i kommunen norr om skogen, när jag tar min morgonpromenad. Det är midsommartid, och blommar som mest utefter strandpromenaden. Jag plockar en fin sommarbukett med 8 olika sorters blommor att pryda bordet med denna midsommarhelg.

Annars cirklar frågorna mycket kring människors beteende, och politikens väsen. I kommunen norr om skogen var missnöjet stort inom de tunga delarna av de kommunala verksamheterna inför valet 2014. I skolan hade man haft återkommande inkallanden av arbetsmiljöverket för att komma tillrätta med verksamheterna inom skolans områden. Inom omsorgen och hemtjänsten var klagomålen på samma sätt offentliga och påtagliga. Och kommunen hade fått löpa gatlopp i SvT-s Uppdrag Granskning för sina vidlyftiga affärer i fjärran länder, affärer som direkt slår tillbaka på verksamheterna i kommunen genom hårda besparingskrav.

Man kan tycka att mot den bakgrunden skulle väljarna vilja se ett annat ledarskap efter valet. Men i bruksorter med väl utvecklad klanidentitet, fungerar inte det sunda förnuftet, åtminstone inte om man med det menar en politisk vilja söka förändring i sådana lägen. I klansamhället är de ledande strukturerna i både politik, tjänstemannakår och samhället i övrigt hårt styrda. Där blir bevarandet av en förment stabilitet långt starkare än viljan att söka förnyelse.

Och valet har knappt övergått till vardag igen så återkommer klagomålen. Den nya  budget som nämnderna lagt, och vars syfte är att visa på god ekonomisk hushållning, inte att garantera god verksamhet, överklagas.. Den överklagas av samma fackliga representanter vars medlemar villigt och glatt gav klanen, det rosenröda partiet fortsatt förtroende. Så cementeras ett förstelnat ledarskap med de följder det får för utvecklingen.

I den här utvecklingen är också media en viktig del. Författaren och journalisten PO Tidholm skriver i sin kända bok ”Norrland”, att lokala medier på små orter gärna blir försvarare av ortens särart, mer än en kritisk granskare av dess utveckling och ledarskap. Och den beskrivningen är också klockren för ”Ortens Enahanda”. En produkt som under senare års ledarskap blivit en villig medspelare till ortens ledarskap. Tydligast kanske manifesterat i de ständiga och försåtligt formulerade ifrågasättandet av det parti som mer än andra, på allvar sökte ifrågasätta ledarskapet. Härskarteknikerna förtal och förtigande användes flitigt under valåret. Och man drog sig inte heller för att utnyttja en dödssjuk f.d medlem i det syftet, endast dagar innan hon dog. Så perverterad kan också journalistik bli.

Nog om det, greven och betjänten har sina efterföljder på många områden. Och smutskastningen av de man vill komma åt likaså. Dags att vända blad och söka andra identiteter för de som inte gillar läget. Och så är också fallet med de flesta av ortens unga när väl den obligatoriska skolan är över. Och för kommunen norr om skogen finns många bränder att släcka, men få man vill tala om.

Budgeten visar ju på plus, så varför gnäller folk??

2015.06.20

Jarl