Högmod går före fall

Vi har sett det förut, hur högmod föregår fall. Igår (3/12) var det dags igen. Statsfadern in spe, Stefan Löfven fick kasta in handduken. Fall på eget grepp är nog det närmaste man kan säga om det.

För låt oss gå tillbaka lite i tid. När Stefan Löfven, oskolad i politisk mening valdes till ordförande i det socialdemokratiska partiet så reste sig tuppkammen högt. Han skulle fixa det här med ny regering. I valrörelsen var mantrat, att bara man var klara med valet, så skulle förhandlaren Löfven skapa en mittregering med C+FP. Också på valnatten, när partiet gjort ett historiskt dåligt val, var euforin densamma. Nu skulle mästerförhandlaren fixa en stark mittenregering.

Men politiska förhandlingar är inte detsamma som de grabbiga fackliga turerna. Erik Ullenhag  (Fp) höll i gårdagens debatt ett lysande anförande där han visade på den verklighet som alliansen skulle underkasta sig i Löfvens värld. Borta var tidigare överenskommelser om norra länken i Stockholm, Bromma flygplats, ett viktigt nav för landets lokala flygnät skulle läggas ner. Borta var de frihetsreformer som skapats under samarbete med S de senaste åren. Nu skulle politiken vridas tillbaka i en riktning präglad av Vänsterns och Miljöpartiets fundamentalistiska synsätt.

Av mästerförhandlarens påstådda förmågor, återstod ett raserat samarbete med alliansen, svikna vallöften på vitala områden och en kurs på politiken som leder långt bort från de synsätt som präglat alliansens politik. Det var det Löfven ville sälja in, men misslyckades med.

John Stuart Mill

Nu återstår ett antal frågor som kräver svar. Är det rimligt att 800 000 personer i vårt land, SD-väljare var i septembervalet så många, brännmärks som nazister från riksdagens talarstol, vilket Mp-företrädaren i debatten gjorde indirekt, genom att kalla SD nazister. Vilket samhälle skapar vi om vi inte tillåter oss att acceptera demokratiska samtal, också mellan partier med olika synsätt? Hur var det nu de liberala tänkarna i tidens gryning uttryckte det. John Stuart Mill skrev följande:

"Att vägra att lyssna till en mening emedan man är säker på att den är oriktig, är att anta att den egna vissheten är detsamma som den absoluta vissheten.

SD som parti må stå för synsätt som en elit i samhället inte vill ta till sig, men en sann liberal måste samtidigt ha ett vidare perspektiv än den egna absoluta vissheten.

Nu går vi en ny valrörelse tillmötes. Det är bra att politiken i vårt land skakas om. Vi behöver nog till mans en mer vital upplevelse, en mer krävande sådan än den senaste. Och gemene man får nu en ytterligare chans att begrunda sina ställningstaganden och vart de i förlängningen kan leda.

Den möjligheten är vinsten i den nu uppståndna regeringskrisen.

2014.12.04

Jarl Strömbäck