Kungamakarna

Det är vacker juletid i norra delen av vårt långa land. När det här skrivs annandagens morgon, sover de flesta hus fortfarande en stilla sömn, men snart skall barn och barnbarn göra sig hörda i det här huset.

Tid för en del reflektioner innan dess, tid för tanken på kungamakarna, de som byggde monstret. För så är det att utan den ständiga spegling som monstret får, dör det. Förtvinar i sin egocentriska självgodhet.

Men kungamakarna finns ständigt där, lyfter upp monstret, visar upp det så som det vill bli sett, inte så som det egentligen är. Populism kallas dess budskap om man vill vara snäll och naiv. Mycket värre epitet kan ställas på det om man bara ville granska. Dess föregångare har trampat världens olika länder med ojämna mellanrum, oftast med stort elände för drabbade utanförstående.

Kännetecknande för monstret är dess ständiga strävan att göra skillnad på de andra och de utvalda. Jämlikhet och medmänsklighet är förbehållen den grupp de själva företräder. Då finns inte utrymme för den stora mångfalden, den blir istället monstrets stora fiende.

Och i länder som dagens Ungern där monstret har en förebild, ser man sin like i partiet som nu med lagstiftarens makt avskaffar den för monstret så förhatliga demokratin i sin djupare form. I monstrets värld är demokratin anpassad för monstrets värderingar. Inget annat är gått nog.

I landet i norr var frågan om invandring, de som kom till vårt land på grund av krig och elände en fråga som kom på 13-e plats i betydelse inför valet hösten 2014. Men med kungamakarnas hjälp fick monstret frågan att bli den prioriterade frågan, ständigt upplyft på piedestalar som passade monstret. Det lilla partiet med 6 % av väljarstödet innan valet kunde med kungamakarnas hjälp och stöd på det sättet fördubbla sina mandat med den förklädda ondskan som sitt budskap.

Så gjorde media, vår tids kungamakare, demokratin, medmänskligheten och toleransen en björntjänst av monumental storlek. En skada för vårt land som kommer ta mycket stora ansträngningar att komma tillrätta med.

Om man gjorde det med det uppenbara syftet att sprida ondskans budskap, eller den slappa likgiltigheten som ledstjärna spelar i det sammanhanget mindre roll.

2014.12.26

Jarl Strömbäck