Smutsig argumentation

När blir politiken till modernt bondfångeri kan man fråga sig? I valen 2014 lovades saker vitt och brett, delvis triggat av media med önskan att vara drivande genom projekt som bland annat gick ut på att med medborgarna som ombud få partierna att lova saker de i de flesta fall inte kan förverkliga. Mittmedias Kandulova-projekt som nu nominerats till Stora journalistpriset, kan med fog anses representera kategorin, det nya bondfångeriet.

Förutsättningarna för att man skall kunna lova en åtgärd, är nämligen att man dels har ekonomi för åtgärden och att den ryms inom gällande lagrum, dels har politisk majoritet och slutligen att åtgärden ses som prioriterad i skedet efter ett val.

Resultatet av kampanjer som driver fram löften vilka inte kommer att infrias, blir troligen ökat politikerförakt, en starkare polarisering i det politiska systemet, viljan att kompromissa och därmed göra sig till måltavla för media och medborgare minskar.

Vi ser just i dagarna i rikspolitiken resultatet av en utveckling där S för att säkra en maktställning, lagt stora projekt som förbifart Stockholm i malpåse, accepterat synen att Bromma flygplats skulle tas ur drift trots stora behov för inrikesflyget. Nedstängning av stora frihetsprojekt man tidigare stått bakom som valfriheten på skolans och vårdens områden.

Samtidigt vill man med en argumentation som gränsar till det ohederliga tvinga fram en kapitulation från alliansen, hittills med inget resultat. Det nyval som nu utlysts kunde blivit en hävstång till ett nytt samarbete, om talmannen fått fria händer att förhandla om ordningen. Men den risken ville inte en makthungrig socialdemokrati, med påhängande miljöfundamentalister acceptera.

Nu går vi mot en extra valrörelse som så här långt redan bär bud om ett språkbruk vi inte sett i vårt parlament på decennier. Ordet främlingsfientlig är inte längre nog när makten talar, nu handlar det om att skrämma människor till underkastelse med epitet som nazister och fascister. Inte bara i rikspolitiken, på torget i den stad som gärna ser sig som Löfvens hemstad, använde maktens redskap den typen av argumentation för att brännmärka ett litet parti med välfärden som sitt varumärke i det lokala valet. Nu används samma argumentation i rikspolitiken, äpplet faller inte alltför långt från trädet.

2014.12.08

Jarl Strömbäck