Lägg ner Energimyndigheten

Den rasande snabba utbyggnaden av vindkraften väcker alltfler människors intresse. I det ligger också en kritik kopplad till att utvecklingen styrs av starka kommersiella och politiska intressen, och att långsiktigt trovärdiga konsekvensanalyser i stort saknas, eller är mycket bristfälliga. Nedanstående artikel är publicerad i tidskriften Ny Teknik, den talar för sig själv.

Folkpartiet har i dagarna via sin energipolitiske talesperson föreslagit att Energimyndigheten ska läggas ned eller omstruktureras. Sverige behöver en expertmyndighet som på ett seriöst, oberoende och trovärdigt sätt kan stödja beslutsfattarna inför de viktiga beslut som lägger grunden för Sveriges framtida energipolitik, anser man.

Vi delar den uppfattningen. Energimyndigheten har på senare år utvecklats till en tummelplats för miljörörelsen där vårt land tycks vara utsatt för ett fullskaligt energiexperiment. Detta är ett riskfyllt spel med vår konkurrenskraft, med jobben och vår välfärd, men också med miljön.

Vi ser det som helt nödvändigt att en haverikommission bestående av oberoende och sakkunniga inom energiförsörjning, snarast tillsätts. De ska snabbutreda hur myndigheten sköter sitt uppdrag och rekommendera nödvändiga åtgärder för att antingen upprätta myndighetens trovärdighet eller ytterst, om detta skulle visa sig lämpligare, att lägga ned myndigheten.

Energimyndighetens trovärdighet har för länge sedan eroderat sedan man ensidigt valt att gå miljörörelsens och vindindustrins ärenden i energifrågan. Man bemöter regelmässigt berättigad kritik mot vindkraft medan man låter, ofta felaktig och missriktad kritik, mot vår baskraft, vattenkraft och kärnkraft passera utan åtgärd.

Kungliga Vetenskapsakademiens vetenskapligt välgrundade utlåtande om vindkraftens tillkortakommanden 2012 bemöttes av Energimyndighetens generaldirektör personligen, medan till exempel Naturskyddsföreningens "rapport" ”Kärnkraftens kostnader” tilläts passera trots att den innehåller så många fel att den gränsar till ren desinformation. Inte heller har vi sett några tillrättalägganden av de seminarie-, och debattinlägg i våra största media där kända svenska miljödebattörer sågat kärnkraften gång på gång.

Vidare påstår Energimyndigheten att det är en kostnadseffektiv investering att bygga vindkraft för att nå det svenska målet om 50 procent förnybar energi år 2020 trots att Kungliga Vetenskapsakademins forskning visar att Sverige lätt når detta mål utan den dyra och otillförlitliga vindkraften.

Energimyndigheten har också gått vindindustrins ärenden när det gäller riksintressen för vindkraft. Myndigheten har i sin remiss 2013 tagit i anspråk ytor som medger 90 TWh vindkraft. Detta motsvarar tre gånger det planeringsmål om utbyggnad som regeringen satt upp till 2020. Markbehovet för vindkraft är redan mer än väl tillgodosett, nya riksintresseområden behövs helt enkelt inte.

Världsarv som Stora Alvaret på Öland och Tanums hällristningar drabbas av planerna, liksom Tivedens nationalpark, men även mer än 200 natur- och kulturreservat samt närmare 200 Natura 2000-områden. Ingen hänsyn är tagen till fågel- och habitatdirektiven eller andra riksintressen som natur-, kultur- eller vattenvård.

Remissinstanserna, bland andra Länsstyrelserna, Riksantikvarieämbetet, Sveriges Kommuner och Landsting, Boverket och Naturvårdsverket kritiserar att värdefull natur tas i anspråk, att kommunerna blivit överkörda då deras egen planering inte beaktas och att den sammanlagda ytan av utpekade lämpliga områden för utbyggnad av vindkraft redan är långt större än den nationella planeringsramen.

Att som nu är fallet låta en statlig myndighet hemfalla åt godtyckligt stöd för privata ekonomiska intressen och för vidlyftiga miljöförstörande experiment med landets sammantaget viktigaste och mest kapitalkrävande industriella anläggning – energisystemet, är lika oacceptabelt som ekonomiskt oansvarigt och riskfyllt.

Per-Olof Eriksson, tidigare ordförande i Svenska Kraftnät och Vd i Sandvik

Jonny Fagerström och Björn Törnvall

Föreningen Svenskt Landskapsskydd