Vattenläckan

Vatten är mänsklighetens viktigaste livsmedel. Av det skälet finns också i vårt land en särskild lagstiftning som reglerar vad som får göras och inte göras med vårt vatten. I kommunen norr om skogen bröt den stora paniken ut tisdagen i påskveckan. Skolor stängdes, operationer inställdes och vattnet i delar av stadsområdet stängdes helt av. I villor och lägenheter kom inget ur kranarna.

Det var ingen beredskapsövning dessvärre. Det var skarpt läge vid en tidpunkt när medborgarna förberedde sig för att fira påsken med vänner och anhöriga.

Hur är det möjligt i vårt moderna samhälle, att något sådant tillåts ske? När ansvarig tjänsteman intervjuas i media, framställs det som något ofrånkomligt, när det i själva verket är en fråga om grovt eftersatt underhåll av ledningssystemen under många år.

  Nedanstående rader kom undertecknad till del från en person med god insikt i skeendena.

Vattenverket i Gerdal installerade för några år sedan vattenpumpar med dubbel kapacitet (man fick också fördubbla reservelverkens kapacitet). Syftet med detta var att i stället för att täta läckor så pumpade man in mera vatten istället, man ökade trycket i systemet.

Hela centrala Övik berördes av vattenläckan

 Kalkylen var att det var billigare att spola ut dricksvatten (som så småningom hamnar i havet) än att fixa vatten nätet. Mer än 50% av det vatten som produceras, försvinner i läckor på väg till kund. Ett spill som kunderna får betala via sina avgifter. Enligt en av Villaägarna nyligen presenterad undersökning har Övik länets högsta avgifter för vattnet. 2000 kronor mer än billigaste kommun i länet/år.

Det finns en lag om vattentjänster (lag 2006:412] som reglerar vad en kommun skall hålla sig till. I §13 och §19 ålägges kommunen att tillhandahålla ett fungerande vattennät och §30 reglerar vad avgifterna skall användas till. (ex. vis bör medel fonderas till att kontinuerligt underhålla vattenledningarna).

I konsekvens med detta är det förbjudit att i ett vattenförsörjningsföretag (MIVA) syssla med och framförallt skuldsätta och finansiera annan verksamhet än att förse medborgarna med det viktigaste av alla livsmedel, dricksvatten.

 Att som Ö-vik gör, låta MIVA köpa Domsjövatten AB för att avlasta Ö-vik Energi skulder för 145 miljoner är en sådan förbjuden åtgärd. Jarl Strömbäck har  inlämnat en begäran om laglighetsprövning av detta till Förvaltningsrätten (om denna följer lagstiftningen skall ärendet skickas vidare till Svea hovrätt som är rätt instans för vattenfrågor). 

 Att vattenledningarna läcker som ett såll hela tiden beror på ett kraftigt eftersatt underhåll i form av nyinvesteringar, vilket lagen föreskriver. Högt blodtryck är skadligt för människor, alltför högt tryck i ledningsnäten spränger dem och tusentals människor blir utan det viktigaste livsmedlet av alla, dricksvattnet.

Till detta kan fogas, att de miljarder som Mattebo, den ledande tjänstemannen ansvarig för vattenförsörjningen efterlyste i media har funnits, men spenderats i de affärer kommunledningen fått så mycket kritik för.

2013.03.29

Jarl Strömbäck/SPI

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

0706727669