Att våga bryta mönster

Söndagen den 3.3 var en högtidsdag för skidintresserade. Vasaloppet gick av stapeln, som vanligt en intressant tävling att följa. Men än mer intressant var 5-milen på skid-VM i Val di Fiemme. Den prestation som Johan Olsson gjorde där, och sättet han gjorde det på var en bragd som ingen trodde var möjlig.

Alltsedan man började med gemensam start i skidloppen för 10-talet år sedan, har vi fått vänja oss vid att de starka åkarna följs åt i en klunga, för att sedan i en spurt på slutet komma till ett avgörande. Det har blivit tråkigt att följa den typen av tävling, säkert också för de åkare som vill göra egna lopp, men fastnar i klungan.

Att Johan Olsson förändrade det scenariot i söndags genom att sätta egen fart efter Ca 10 km, för att sedan hålla undan hela vägen till målet efter 50 km skidåkning, det är unikt.

Att det lyckades bygger, förutom på en bra fysik och bra skidor, på en järnvilja att lyckas. Och inte minst en övertygelse om att det går att bryta mönster. Att man kan göra ett eget lopp och ändå vinna.

I det finns mycken visdom att hämta. Det är inte alltid den stora klungan i fullmäktige som har de rätta svaren, det kanske istället är den ensamma rösten. Det är nog tryggt att inte sticka upp, att vara fisken som flyter med strömmen, men är det så man bäst förvaltar sitt pund, och bär sitt förtroende. 

De tankarna får bli till ett budskap också för undertecknad, med 14 Vasalopp i livsbagaget väl förtrogen med de ansträngningar som följer av hårda långa lopp.

2013.03.05

Jarl Strömbäck