Så var då sagan slut. Sagan om beduinpojken som blev militär. Som sedan tog makten i riket och berusad av sina framgångar alltmer miste kontakten med sitt folk, och därmed dess stöd.
När så revolten startade för ett halvt år sedan, ropade du i vrede ut att de revolterande råttorna skulle jagas ut ur sina hålor, och deras blod flyta.
Och mycket blod har flutit, men den sista och största råttan det blev du själv.
Nu får du vila någonstans under Saharas sol, i en grav på okänd plats och besökt av ingen. I historieböckerna kommer du få leva kvar, men knappast med det eftermäle du önskat.
Det har varit intressant att följa din väg på avstånd. Sent 60-tal som befäl på Svenska Orientlinjens fartyg Timmerland besöktes Tripoli som en av många hamnar under en utställningsresa för svensk industri. Det var med försiktighet vi rörde och förde oss.
Den nye härskaren tillämpade hårda straff för dem som inte följde landets lagar. Alkoholen var förbjuden, det blev ingen champagne till gästerna. Men det var då det, överdådet i din egen livsstil talar om annat än asketism.
Demokratins regler för regimbyte i val av ledare var inget du accepterade. Makt berusar och makt korrumperar, fallet när det sker blir inte sällan hårt och obönhörligt.
Godnatt herr Khaddafi.
2011.10.26
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar