På sitt sätt och med sin späda röst förmedlade hon kanske i det ögonblicket det svar som få, om ens någon trodde på för drygt 2 år sedan. Att hon vunnit kampen för livet mot svåra odds, det onda var borta.
Då var hon ett litet paket som inte kunde suga själv, matades med sond och hade på ett mirakulöst sätt vid födelsen undkommit döden. Vägen tillbaka till livet har varit lång, den har kantats av glädje och besvikelser. Matallergier som skulle besegras, undernäring på grund av överkänslighet och ständigt lurande kaskadkräkningar. Men så småningom, efter ca 1,5 år kunde sonden börja avvecklas. Sväljreflekserna kom igång och hon började växa till sig. Nu plus 4 kilo på ett år, ett strålande resultat om än vikten är i underkant av det normala.
Framgången har präglats av en aldrig sviktande kamp från hennes föräldrar. Deras vilja och kunskap, deras mod att ifrågasätta professionens synsätt i viktiga skeden. Deras beslut att ibland gå egna vägar. Men också en tillit till livet som aldrig sviktat, och inte minst storasyster Tovas alltid närvarande solidaritet med en tidskrävande lillasyster.
Nu vandrade hon kring i rummet, nyfiken och social tittade hon på allt och alla, lät sig vägas och mätas. Pratade på med sitt ännu outvecklade men ständigt växande ordförråd. Och de vuxna i vitt, de som kan hennes saga förundrades. Kanske blir hon en framgångssaga också för dem att bära med sig på den fortsatta vägen genom livet.
Vi behöver alla sådana sagor.
2011.10.07
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar