Det är långt från Syriens solstekta slätter och kullar till Kebnekaises topp. Vi gör kanske lite till mans/kvinns våra livsresor som ett sett att söka identitet eller bekräftelse. Eller för att tänja våra gränder, finna ut var dom går.
Dagens lilla blogg får bli en liten hyllning till två unga kvinnor som under regntunga skyar igår besteg vårt lands högsta berg. En lång dags prövning som föregåtts av många timmar av träning. Man går inte 12 timmar i svår terräng och höstrusk utan att ha förberett sig noga.
Jag kan förstå den jublande inre känslan när Berivan och Lina var tillbaka vid dalstugan vid 21-tiden på kvällen. Minns själv den känsla av triumf blandad med ont i kroppen som infann sig efter att ha fullbordat mina vasalopp.
Så njut av den här triumfen, den här händelsen kommer ni att bära med er genom livet. Det är en lätt börda att bära, vetskapen om att man utfört något som ligger långt utanför det vardagliga. Nu väntar dagar av samtal med vänner och anhöriga. Och naturligtvis behovet av att låta kroppen vila och ta igen sig.
2011.08.29
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar