Alltså, ingen fotografering i hamnen, det sågs som spioneri. Ingen alkohol under vistelsen, det var mot de religiösa lagarna, och allmän återhållsamhet för att inte provocera. Landets och ledningens utveckling har intresserat alltsedan dess.
Mellanösterns länder vid den tiden hade starka socialistiska och nationalistiska drag. Algeriet hade kastat av sig det koloniala franska oket, och Sovjets flirt med länderna hade fått fotfäste. Det var i hög grad vapen från öst som syntes i paraderna, och vänskapen med sovjetblocket var tydlig och ogenerad.
Nu, 40 år senare har vinden vänt. Gamla despoter i länderna i norra Afrika ifrågasätts och avsätts. En ny tid med frihet för tanke och handling har vräkt ledarskap över ända i Tunisien, Egypten och nu senast i Libyen. Det är en utveckling som varje demokratiskt tänkande person måste bejaka, låt vara att utmaningarna som väntar står i proportion till det man tidigare saknat.
De förväntningarna får vi hoppas inte kommer på skam, utan utvecklas till en konstruktiv kraft till glädje för internationellt samarbete. Sedan får vi kanske leva med att ”galna hundar” som Khaddafi ylar ur nattens mörker ännu ett tag.
2011.08.26
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar