Inte skulle det bli bättre om vederbörande svor och domderade, hotade sina växter med ytterligare snöpning? Naturen har sin gång, som man sår får man skörda.
Människor är märkliga, eller kanske är vi bara en del av naturen. Behandlas vi väl, ges vi omsorg och livschanser, då går det bra för de flesta. Om däremot samhället, dess ansvariga politiker och tjänstemän undanhåller grupper av människor möjligheten till utveckling, till livschanser, då uppstår problem. Den här sommaren kommer att gå till historien i det avseendet.
I flera av medelhavsländerna har befolkningen gått ut på gator och torg i sin övertygade strävan efter ett bättre liv, av livschanser. För rätten att få framföra sina åsikter, sin yttrandefrihet. De har fått betala sin övertygelse med tusentals liv, men kampen fortsätter.
Nu har den spridit sig också till delar av Englands förorter, och ledarskapet svarar med det repressiva våldet, batongkulor och vattenkanoner? Utanförskapets områden kallas de. Områden där arbetslöshet och bristen på mening i livet drivit på frustrationen. Vi såg det i Frankrike för något år sedan, också i Sverige har skolor och bilar brunnit.
Boten är knappast ökat våld, något som raserar istället för att bygga upp. Boten ligger i att bygga broar av samarbeten mellan alla grupper i samhället. Alla de som vill vara med, som vägrar bli en del av utanförskapet. Demokratin överlever inte där den inte vårdas.
2011.08.11
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar