Från förtvivlan till största glädje, så skulle kampen kunna beskrivas. Då, för två år sedan åkte hon in vid 03-tiden på morgonen för att föda en efterlängtad lillasyster till 4-åringen Tova.
Några timmar senare, vid 10-tiden stormade en förtvivlad och gråtande nyförlöst mor in genom dörren till en stumt frågande morfar och 4-åring. Den lilla systern hade fötts livlös, och efter intensivt arbete i en dryg timme av ett stort läkarteam, ändå återkommit till liv. Nu fanns hon på en ambulanshelikopter på väg till Umeå Universitetssjukhus.
Det tog ca 3 veckor innan slangarna kunde börja kopplas loss mellan det lilla barnet och maskinerna på kliniken. Så lite senare överföring till Sundsvall igen, och månader av tillvänjning. Amningen kom inte igång, alltför mycket var förlorat.
Sondmatning eller knapp på magen var den stående frågan. Föräldrar som ställde krav på svar på sina frågor, väl medvetna om vårdens situation genom eget arbete på området. Allergichocken hos barnet när modersmjölken skulle bytas mot mjölkersättning. Övertygelsen att man måste gå egna vägar, när vården, kantig i sin överslätande ”jag vet bäst”-attityd, inte ville lyssna och förstå.
Besluten att vägra lyda dåliga ordinationer. Sökandet efter svar i timmar på internet och andra fora.
Slutligen, efter ca 1 år började bitarna falla på plats. Maten började komma igång om än med möda. Liten är hon det lilla trollet, men med en vilja som är stark och som tveklöst också burit framgången med sig.
Men inte utan sin familj, pappa Hans klok och tålmodig när missmodet legat och ruvat. Mamma Karin vars kärlek till det lilla livet ger ordet gränslös en egen innebörd. Och storasyster Tova som funnits där, alltid tålmodig trots att så mycket uppmärksamhet gått till den lilla. Bättre syster än så kan den nu 2-åriga yrhättan inte ha.
För så är det, att det som var en kamp för livet under veckor och månader, nu har stillnat och alltmer övergått till att bli en naturlig relation. 2-åringen är ett underbart yrväder. Ett charmtroll så underbart att uppleva. Liten till växten av sina upplevelser kanske. Men full av liv, och den nyfikenhet på livet som är det friska barnets kännetecken.
En stor eloge till den lilla familj, som så starkt stått upp för varann i den här kampen. Ni har mycket att glädjas och vara stolta över.
2011.06.07
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar