Morgon i Ronneby. Den första kongressdagen är avklarad i den riksomfattande organisationen med ca 260.000 medlemmar. Fler medlemmar än alla de politiska partierna i landet tillsammans.
Det har hållits tal av landshövding, av socialminister Maria Larsson och av gäster från andra organisationer i vårt land och grannländer. Och det har påbörjats förhandlingar.
Och apropå talen så finns det olika synsätt. Socialministern uppehöll sig mycket vid de äldre sjuka och deras situation. Den är viktig, men kanske finns det viktigare aspekter att fundera över.
De som är 65+ i ålder utgör 25% av landets befolkning,barnen inkluderade. Men de representeras i vårt lands parlament av endast 2% av dess 349 medlemmar. Finns det kategoritänkande i vårt jämlika land?
Låt oss tänka tanken att kvinnorna i landet (eller männen) med sina 50% bara representerades av 4 % av medlemmarna i riksdagen? Att gruppen på sin höjd fick representation i något råd typ kvinnoråd (mansråd)? Skulle det accepteras och godkännas? Svaret är givet, eller skall vi kanske skriva ramaskrien om orätter, diskriminering etc, etc.
Så varför accepterar världens mest jämlika nation att förpassa en fjärdedel av sin vuxna och mogna befolkning in i en skuggtillvaro i avseende på inflytandet i det viktigaste organ vi har i landet, dess riksdag?
Den frågan kan få bli slutet på den här tidiga morgonens skrivning, och ett tankespån till liberalavindars läsare.
2011.06.18
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar