Med kluven tunga

Det var kongress i den stora riksorganisationen. Ombuden för dess 260.000 medlemmar var samlade, undertecknad ett av dem. Som så ofta i sådana sammanhang fanns det en bunt motioner vilka skulle bearbetas i särskilda utskott. Bland dem ett ekonomiutskott i vilket jag hade förmånen att få vara med.

Inför utskottsarbetet förklarade den karismatiske ordföranden, att det minsann var kongressen som bestämde. ”Kongressen är det högsta beslutande organet, så är det” var hans budskap till oss ombud.

I utskottet skulle budgeten för förbundet diskuteras och granskas, vilket också gjordes på ett ansvarsfullt och engagerat sätt. Några motioner ville sänka avgifterna med sina argument, förbundsstyrelsen ville höja uttaget till förbundet, och utskottet beslutade efter noggrann och bra debatt att med 20 röster mot 6 förorda oförändrad ram för budgeten.

I plenum togs det beslutet inte nådigt emot. Med brösttoner som dånade över salen meddelade ordföranden att han såg utskottets förslag som ett misstroende mot förbundsstyrelsen, och vann den därefter uppskrämda församlingens votering med rösterna 67 mot utskottets 66.

När avlutningen närmade sig och avslutningstalet kom, meddelade ordföranden att styrelsen mycket väl hade kunnat hantera en oförändrad budgetram, alltså det som några timmar tidigare setts som ett förtroendevotum.

Så talar den som talar med kluven tunga.

2011.06.21
Jarl Strömbäck