Det goda samtalet

Vi sitter och språkar, Britta och jag. Hon med sitt gråvita hår och sina glada ögon. Vardagshjälte korad till av sina medmänniskor. Klok som en pudel.
Samtalet kommer in på mänskliga beteenden. Hur förfara med den som alltmer tappar fotfästet i verkligheten? Alltmer lever i sin egen bubbla? Den som slutat lyssna till andras röster, men desto mer till sin egen inre röst. Den som predikar högmodets och självcentreringens budskap.

I föreningen går det inte längre, konflikten är oundviklig när angreppen på styrelsen blir återkommande på alltmer bisarra sätt. När hennes verklighetsflykt får henne att tro, att rörelsen går under om inte hon får sin vilja fram. Det slutliga beviset på vad? En åldrande persons flyktande kontakt med verkligheten?

Britta är klok, hon kan inte må bra säger hon som känner personen sedan många år? Och så är det ju, man kan inte må bra om man brottas med så många inre konflikter. Och hur hjälper man bäst?
Ibland måste man skära av band som binder. De som istället för att hjälpa, underhåller negativa och destruktiva synsätt.

Tack för hjälpen Britta, på lördag skall jag sitta ordförande i din organisations årsmöte. Så kanske jag kan återgälda det goda samtalet.

2011.04.14
Jarl Strömbäck