Requiem för Hampnäs

Vi var ett 50-tal ”vänner” som samlats för att hedra Hampnäs folkhögskola kvällen den 25.2. eller kanske var det tvärtom, teaterlinjens elever hade bestämt sig för att hedra oss. För en liten penning blev vi först serverade en 3-rätters middag av skådespelarna, innan det blev dags att sätta sig tillrätta i den sparsamt möblerade teaterlokalen för en drygt 2 timmar lång föreställning. En föreställning som var utomordentligt väl fram

förd av de unga skådespelarna.

Pjäsen som de unga eleverna vid teaterlinjen spelade upp var inte den lättaste, det handlade om Bertold Brechts ”Den goda människan från Sezuan”. Pjäsens tema är frågan, finns den goda människan? Brecht befann sig under åren han arbetade med pjäsen på flykt undan nazisterna, först i Sverige, sedan Finland och Sovjet innan han kom till USA. Pjäsens tema skall ses mot bakgrund av den tid som då rådde. Världskrigets fasor var ständigt närvarande. Nu 70 år senare är det lika aktuellt, inte minst mot bakgrund av utvecklingen i Nordafrika där kampen mellan demokrati och folkförtryck skördar nya offer.

Men det är också en pjäs som på sitt sublima sätt också sätter fokus på frågan om Hampnäs framtid som folkhögskola. Den framtiden är nu på väg att slås i spillror genom det övergrepp en politisk överhet med lite känsla för folkbildningens betydelse visat.
Skolan skall slaktas och i rudimentär form överföras till någon form av Komvux. Det har skett trots protester från undertecknad i både landstingsfullmäktiges och kommunfullmäktiges talarstolar, trots protester och överklaganden från Hampnäs vänner, och trots hundratals namnunderskrifter och protester i insändare och på torget i Örnsköldsvik.

Så den slutliga frågan teatereleverna ställer är också riktad till det politiska systemet, finns den goda människan där? Den som ser värdet i att hjälpa människor att växa, och Hampnäs efterfrågade och självklara roll i det avseendet.

2011.02.26
Jarl Strömbäck

Mellanösterns galne hund

Rubricerat omdöme var den amerikanske presidenten Ronald Reagans, med avseende på Libyens president Moammar Kaddafi. I gårdagens tal bekräftade Kaddafi den bilden.

Det var en galen härskares ord som strömmade ur hans mun. Låt blodet strömma i floder. Döda alla oliktänkande, demonstranter eller inte. Jag Moammar Kaddafi är folket, oberörbar och omöjlig att ersätta eller avsätta.

Så talar den som för länge sedan slutat att se sig som en del av folket. Diktaturens ansikte kan knappast bli fulare.
Och för oss som åskådare kan vi bara lida med de tappra, familjer och enskilda som på olika sätt drabbas. Deras offer tjänar också oss, en demokratisering av de auktoritära regimerna i det nordafrikanska och mellanösterns länder öppnar för mindre av konfrontation och mer av samverkan i världen.

Återigen tål att påminnas om att bomber i Madrid, London eller Stockholm inte hjälper folken i de feodala länder anstiftarna ofta kommer från. Problemen i de länderna är inrikes problem och måste lösas som sådana. Därför är protesterna så nödvändiga, så beundransvärda och så viktiga att stödja inte minst för oss i länder som Sverige.

2011.02.23
Jarl Strömbäck

Populismens pris

Som man bäddar får man ligga, också i landstinget. I min tidigare skrivning den här månaden (karaktärsmord) speglar jag konflikten mellan läkaren och politikern Jacomina Beertema och sjukhusdirektören i Örnsköldsvik och Sundsvall, Sig-Björn Olofsson.

Nog kan det ses som märkligt att man å ena sidan sitter i landstingsstyrelsen och beslutar om åtgärder för att minska kostnaden i sjukvården med ett antal hundra miljoner kronor. Man anställer en på området känd ”företagsdoktor”, som får styrelsens uppdrag att styra uppdraget. När så arbetet påbörjas i Örnsköldsvik med personalneddragningar i 25% klassen visas inga protester från styrelsen eller specifikt Beertema. Inte heller när det gäller de neddragningar som drabbar Sollefteå sjukhus.

Annat blir det när kraven på Sundsvall sjukhus kommer, trots att det där inte handlar om någon 25%-ig neddragning. Då kommer det tunga artilleriet fram och målet är inte den misskötta verksamheten eller de konstanta budgetöverdragen. När valdagen närmar sig har tjänstemannen Sig-Björn Olsson blivit den främste måltavlan för Beertemas populistiska iver att samla personröster, och med lokala medias sällan ifrågasättande roll blev hon också personvalets drottning med sina 5.375 röster.

Populismen har ett pris, ett pris som kommer att skrivas i många miljoner. Först de miljoner som krävs för att skilja sjukhusdirektören från uppdraget, han har nämligen fått nog. Dels handlar det om att med okänt resultat försöka rekrytera nya chefer till Örnsköldsvik- och Sundsvalls sjukhus. Det lär inte bli vare sig lätt eller billigt med det rykte landstinget nu lyckats skapa.

Hur den nya landstingsledningen kunde vara så naiv eller spekulativ att man valde att para ihop populisten Beertema med den hon upprepade gånger lovet ge sparken är svårt att förstå. Resultatet ser vi nu i den upplösning som är förestående.

Ur landstingets synpunkt vore det oerhört mycket billigare att byta ut Beertema, så även ur kompetenssynpunkt. Men med politikens ibland svårbegripliga logik kommer populisten gå vinnande ur striden, och medborgarna få betala priset.

2011.02.18
Jarl Strömbäck
fd landstingpolitiker

Vinter i välfärdslandet

Rysskylan breder ut sig över landet. -23 här och gnällande bilar, ovilliga att starta på morgonen. Kylan smyger in i husen, det är svårt att få värmen att räcka till. Det är vinter och årets enligt statistiken kallaste månad.
På väg hem plockar jag upp en påpälsad liftare, det brukar jag inte göra. Men ingen regel utan undantag. Det visar sig vara en boende i samma område som missat bussen. Hellre än att stå o frysa i kylan påbörjade hon en promenad som knappast gjorde henne varmare. Det var en köldskakande dam som tacksamt blev skjutsad till dörren.
Min tidigare skrivning om pensionerna gav bland annat följande, spontana men inte desto mindre förståeliga inlägg:
(citat)
När det orangefärgade kuvertet med Prognos för vår allmänna pension kom för ett par veckor sedan, så märkte jag att beloppet som jag får i allmän pension vid 65 års ålder (prognos på sidan ett) sänkts från 14500 kr år 2010 till 13000 kr år 2011. En sänkning med 1500 kr/månaden.
Jag kontaktade Pensionsmyndigheten och fick till svar att detta är ett regeringsbeslut att sänka prognosen för utdelning med 4,6%. Gäller alla. Lite enkel övning med miniräknaren visar att dessa belopp överensstämmer inte. På detta gavs svar att hänsyn har tagits till när du är född. Födda före 1953 erhåller större sänkning eftersom dessa är en stor grupp, som inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att kosta samhället stora,ja rent ut sagt, ofantliga belopp för både pensionsfonderna och Statskassan i form av pensioner.
Vad kommer sedan? När fonderna och Statskassan är plundrad och borden sopade rena. Skafferier och visthusbodar uppätna och rensopade. Fattigstuga för oss obemedlade,kanske? Eller kommer vi rent av att skickas till ett låglöneland via en privat Vårdfirma,typ Careless Care AB,ägt av ett riskkapitalbolag som tjänar stora pengar på en framtida åldringsvård av svenskar i Ukraina?
(Slut på citat)
Det påminner mig om en dansk kommun som för 10-talet år sedan sågs som förebild för vårt lands nyliberaler, man satsade bland annat på att exportera sina gamlingar. Månne vi kommer dit hän också i vårt land?

2011.02.16
Jarl Strömbäck

Vad händer med pensionssystemet?

År 1958 var ett intressant år, ett år med påverkan också idag. Då föddes det så omtalade ATP-systemet. Det pensionssystem som skulle garantera en god pension för alla efter ett långt arbetsliv.
Dess kärnpunkt var att stora statligt reglerade pensionsfonder skulle byggas upp, för att sedan användas vid kommande utbetalningar.

Det året påbörjade också en stor del av de tidiga 40-talisterna sitt arbetsliv. Det normala inträdet på arbetsmarknaden var då 16-års åldern, en hungrig arbetsmarknad väntade på att få del av de yngres förmågor på olika områden. De många som på det sättet gick ut på arbetsmarknaden under slutet av 50-talet och senare, kom att vara med om att bygga upp AP-fonderna under sitt ofta 45-åriga eller mer, arbetsliv. Lagom till deras pensionering, kom beslutet att tömma AP-fonderna, de äldres sparkassa, på 258 miljarder för att stärka den svenska statskassan. Något som i grunden är ett enormt svek mot de generationer som troget inbetalt sina avgifter till fonderna i tron att de skulle leverera ekonomisk trygghet på äldre dar.

Under de två senaste åren har bruttopensionerna via AP-fonderna på grund av den plundringen minskats med drygt 7%, och en nyligen gjord studie inom EU visar på att vårt offentliga pensionssystem är på väg att bli EU-s sämsta tillsammans med Estlands. Den som går i pension i dag får via det statliga pensionssystemet lite drygt hälften av den nettolön man hade som tidigare anställd. På sikt kommer den delen med nuvarande utveckling att sjunka ytterligare.

Den här utvecklingen har naturligtvis inte skett utan att uppmärksammas. De äldres organisationer liksom väl insatta debattörer har gjort vad man kunnat för att lyfta frågan. Dessvärre har ofta de stora tidningarnas debattsidor varit stängda för synpunkterna. Anstiftarna till plundringen av AP-fonderna, de borgerliga partierna plus socialdemokraterna, har inte haft intresse att lyfta frågan. När man gjort det har det skett utifrån den nidbild av verkligheten man velat lyfta fram, nämligen att ATP-systemet inte var hållbart. Men om så var fallet hur kunde man då tömma det på 258 miljarder, ett ofantligt belopp, för att stärka statskassan?

Efter påtryckningar från de äldres organisationer, och också med EU-studien som grund har nu regeringen börjat fundera över hur man skall tackla den här frågan. Budskapet är nu att pensionsåldern måste höjas i vårt land. Vi har redan en officiellt hög pensionsålder (65-67 år).
Det man borde lyfta fram istället är att intjänandetiden måste ökas, är det rimligt att unga idag kommer ut i arbetslivet först när man närmar sig 30-års ålder? Med andra ord, att dagens unga betalar in till pensionssystemet under 10 år kortare tid än 40-talisterna gjorde? Och var det rimligt att de äldre som under ett långt arbetsliv matat in pengar i AP-fonderna, fick en stor del av det kapitalet konfiskerat av en hungrig och misskött ekonomisk statsmakt?

Om det borde långt mer debatt föras, istället för att stilla acceptera de övergrepp på pensionssystemet som den så kallade pensionsöverenskommelsen inneburit.

2013.02.13
Jarl Strömbäck
DO SPF Västernorrland
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-6727669

Bränn inte Gene Fornby

I ett skogsområde utanför Örnsköldsvik har man återuppbyggt en vikingatida bosättning, sådan som den upptäcktes i närheten och bör ha sett ut atyt döma av utgrävningarna. Den "nya och återuppbyggda byn", har tidvis haft många besökare, både privata, vid företagsträffar och naturligtvis som mål för skolornas historieutbildning. Nu finns förslag från ansvarig nämnd att byn skall brännas ner. Av de skälet nedanstående som i motionsform gått till Örnsköldsviks fullmäktige.

Tänk om, tänk nytt. Det är en uppmaning vi vill ge de som kommit på iden att ”bränna ner Gene Fornby”. Av de skälet vill vi återuppliva en motion från år 2005 om att etablera en camping i området mellan Nyänget och Gene Fornby, vilken nu borde vara mer mogen för positivt bemötande än någonsin tidigare.

Bristen på tillgänglighet vid Nyängets badplats och vid Gene Fornby är en del av Fornbyns akilleshäl. Anläggningen är svårfunnen. Tillgängligheten i form av parkeringar för bad vid Nyänget har vållat bekymmer vackra sommardagar. Detsamma gäller för Gene Fornby. En stadscamping mellan de två attraktionerna Gene Fornby och Nyängets badplats skulle lösa flera problem på ett positivt sätt. Den skulle bli en viktig del av marknadsföringen av anläggningarna och en förutsättning för att skapa publikdragande och attraktiva aktiviteter där.

Upprättandet av en parkering och husvagnscamping i direkt anslutning till badet och Gene Fornby skulle på ett naturligt sett ge båda anläggningarna en långt större publik. Campande gäster kunde varva besök på badstranden med besök i Fornbyn beroende på väder och intressen. Långhuset kunde bli en perfekt plats för grillfester och möten människor emellan. Genom att ge Fornbyn aktiviteter som direkt vänder sig till turismen borde besökssiffrorna kunna ökas väsentligt.


Med anledning av vad som sägs ovan yrkar SPI

I första hand att förutsättningarna för en större parkering och camping i direkt anslutning till Gene Fornby och Nyängets bad utreds.
Att ”bränningen och utplånandet av Gene Fornby” stoppas i väntan på resultatet av en sådan utredning.


2011.02..09
Jarl Strömbäck
Gruppledare SPI

Karaktärsmord?

Verksamhetsberättelsen är ett viktigt dokument i varje organisation. Den skall ge en bild av hur verksamheten fungerat under det gångna året, samt en beskrivning av varför. Dokumentet är centralt när det gäller att ge ledningen ansvarsfrihet för det gångna året, och som ett historiskt dokument för framtida läsare.

Så gäller också för länssjukhusets i Sundsvall verksamhetsberättelse över år 2010. Det finns anledning att fundera över med vilka ögon man läser det dokumentet. Är det ur medborgarperspektivet, så bör vi alla glädjas över att man nu äntligen kanske kan börja få bort stämpeln som Sveriges sämsta länssjukhus. Ett sjukhus omskrivet för sin dåliga produktivitet, sina ständiga kostnadsproblem och långa köer. Äntligen har man visat att man kan samarbeta med de andra sjukhusen för att få ner köerna, och det trots ett omfattande omställningsarbete.

Sett ur den anställdes perspektiv som tvingats lämna sjukhuset i besparingsprocessen, är omställningen en källa till oro, och visst kan man ställa frågor om prioriteringar. Varför skall psykvården, som ju skulle fredas i processen, plötsligt dras in med stora störningar som följd?

Allt det drunknar i årets verksamhetsberättelse i ordkriget mellan politikern och läkaren Jacomina Beertema och sjukhusdirektören Sig-Björn Olofssons närmast skoningslösa kamp om tolkningsföreträdet. Sig-Björn som med rätta kan visa på uppenbara resultat i det uppdrag han fått.
Beertema som lagt hela sin prestige i valrörelsen på att till varje pris få bort dirigenten av förändringsarbetet, den i valrörelsen demonförklarade Sig-Björn Olofsson. I det syftet och som ordförande i den nämnd som skall leda sjukhusens verksamhet bidar hon sin tid för att kunna slutföra uppdraget.

Sig-Björn inser naturligtvis det, och vill med sin nu i Verksamhetsberättelsen hett omdiskuterade beskrivning av skeenden under det gångna året förebygga det karaktärsmord han anser sig utsatt för av Beertema.

Hela utvecklingen är ett sorgligt resultat av en gränslöst uppblåst makthunger från Beertemas sida, där uppdraget att se till landstingets övergripande intressen i valkampen har fått stå tillbaka för löften om att göra processen kort med den som fått uppdraget att utföra en politiskt förankrad omställningsprocess.

Den nya landstingsledningens val att utse Beertema som ansvarig för de viktiga sjukhusens verksamhet var en sällsynt dum åtgärd. Istället för att skilja på slagskämparna lyfta man in dem i samma ring.
Hur kunde man göra något så korkat?

2011.02.06
Jarl Strömbäck

Återblick

I dagarna är det 5 år sedan Liberala vindar, som den troligen första bloggen av en aktiv politiker i länet, skapades. Under den tiden har drygt 650 inlägg tillkommit. De har behandlat stort som smått, nationellt och internationellt, glädje och svek. Kanske skulle ett utdrag av dess skrivningar bli ett mikrokosmos av utvecklingen över åren.

Bloggen har utsatts för angrepp, motståndare h

ar försökt att få den stängd, men så här långt har den överlevt. Dess frispråkighet har uppskattats av en del, säkert retat andra och bloggen har haft en del trogna läsare men ändå aldrig varit i närheten av den uppmärksamhet den fått de senaste två dygnen.

Nog kan det verka osannolikt att en skrivning som i grunden känns ganska allmän, som berör en ordningsfråga och nämner ett par, för en större publik tämligen obetydliga namn, helt plötsligt blir intressant för hundratals personer i stora delar av landet. Var ligger logiken?

Kommande söndag, den 6.2, skulle jag tillsammans hustru och min dotters lilla familj suttit på flyget till Egypten. Nu är resan stängd dessbättre, det finns skäl att tänka på det som jag tog upp i min skrivning ”Häxbrygden” förra veckan. Vad är stort och smått i livet?

Slutligen något om teknik och modernitet. Sedan ett par månader tillbaka finns en av de i vårt län allra först sålda IPAD-s i vårt hem. En underbar teknisk innovation för den som är intresserad av att snabbt följa den mediala världen. Det ligger ingen motsättning i att vara tekniskt uppdaterad, och ha en disciplin i användningen.

2011.02.03
Jarl Strömbäck

Lekstuga i fullmäktige?

Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ. Möjligen tänker sig de som i val lägger sin röst på olika kandidater och partier, att de som utses skall ta sitt uppdrag på allvar. Med det menat att de skall sträva efter att vara pålästa i frågor som debatteras och ta en aktiv del i fullmäktiges arbete.

Med en del års perspektiv på situationen i fullmäktigesalen, bekräftar jag gärna att huvuddelen av ledamöterna tar sitt uppdrag på allvar. Men det förhållandet att datorerna nu får användas oinskränkt under mötena ställer också frågor.

Är det likgiltigt om delar av fullmäktiges ledamöter använder tiden de betalas för uppdraget till att surfa runt på nätet, ligga ute på facebook och sköta sina mailkonton? Det finns också de som sover sig igenom mötena likt Folkpartiets Gunnar Melin på bilden från mötet 31.1. Och de som likt Emil Källström enligt ÖA, anser en allvarligt syftande debatt om framtiden för ett 150-tal anställda och och elever vid Hampnäs mindre viktig än möjligheten att twittra sig igenom ett ”rörigt?” möte.

Det är dags att fullmäktige får en ordningsstadga också på IT-området, eller skall vi acceptera att mötena där blir till lekstugor för delar av ledamöterna?

2011.02.01
Jarl Strömbäck