Gaskrisens år?

Tänkt gasledning genom Östersjön från Ryssland till Tyskland Det nya året börjar som det gamla slutade, i krisernas tecken. I skuggan av bombregnet över Gaza har dramatiken varit påtaglig i en annan konflikt i vårt närområde, kampen om energiförsörjningen i stora delar av Europa. När vintern är som mörkast, och den globala uppvärmningen flytt någon annanstans och lämnat plats för Sibiriens kyla i Europa, då var tiden mogen för den ryska statsledningen att beordra ett avstängande av gastillförseln västerut. Prissättningen åberopades som skäl. Samtidigt som den ryska staten, som äger gasfyndigheterna, åberopar högre priser som skäl för att stänga försörjningen, har vi under hösten sett oljepriserna gå från över 140 dollar/fat, till ca 40 dollar/fat. Men andra ord, skälet för en prisökning från rysk sida är i egentlig mening att man med monopolistens rätt gör som man vill. Rysslands väg bort från demokrati, mot envälde är väl dokumenterad av Freedom House och andra internationella organisationer. I det scenariot skall också gaskrisen ses, den är en markering från den ryska ledningen till Europas stater, en tydlig maktdemonstration. Ur den demonstrationen borde EU lära några läxor, den främsta att se till att skapa ett större oberoende i relationen till Ryssland. Med andra ord bör ingen gasledning genom Östersjön till Tyskland byggas. Istället bör importterminaler för fartygsburen gas på strategiska ställen byggas, och gasleveranserna spridas till fler leverantörer. Från Norge, Mellanöstern och andra destinationer kan gas fås, och beroendet av Ryssland minskas. En demokratisk utveckling i Ryssland gynnas inte av underkuvade EU-länder, rädda för att tala demokratins klarspråk på grund av energipolitiskt beroende av Putin-regimen. 2009.01.18 Jarl Strömbäck Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-6727669 http://liberalavindar.blogspot.com