I dagarna lämnar Gerhard Larsson rollen som landshövding i Västernorrland. Det är en landshövding med ett stort ego, och som har hållit hårt i rodret som avgår. Somt har varit bra, att han stått upp för sitt län förtjänar han beröm för. I sin avskedskrönika publicerad i länets tidningar den gångna veckan (v.24) lämnar han sin syn på testamentet så som han vill bli hågkommen.
I det sammanhanget lyfter han särskilt, som en stor framgång byggandet av betongbunkern naturrum vid skuleberget. Tanken på en anläggning för att manifestera världsarvet HögaKusten väcktes ursprungligen under Börje Hörnfeldts tid som landshövding av Anders och Barbro Åberg på Mannaminne. När emellertid Gerhard Larsson tillträdde ämbetet vände han snabbt Åbergs och Mannaminne ryggen, knyckte iden och planterade den med hjälp av offentliga medel (skattepengar)under Skuleberget.
Anläggningen som ursprungligen skulle ha kostat 30 miljoner kom att kosta 50 miljoner i färdigt skick, och kommer att dra många miljoner i driftkostnader för skattebetalarna årligen och framgent.
Den tanke Åbergs på Mannaminne hade, att på ett intergrerat sätt bygga en Världsarvsanläggning på sitt område hade blivit långt billigare. Den hade smält in fint i den miljö Mannaminne utgör och i de beräkningar Åbergs gjort kostat långt mindre att bygga och driva.
Att Gerhard Larsson trycker på det felsteg han gjorde i det beslutet som en framgång, tyder mer på dåligt samvete än rationellt tänkande. Skulebunkern förtjänar ett bra smeknamn, så varför inte förstärka minnesbilden genom att med genuin Göteborgshumor som referens döpa den till Gerhardsbunkern.
2008.06.14
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar