Blandningen av snö och regn strilar ner över ett grått Sundsvall den här söndagen, den 13.4.
Som goda morföräldrar har vi hand om ett treårigt, underbart litet yrväder, som mår bra av att få rasa ut sin dagliga energi. Istället för en promenad till fåglarna vid Sidsjön, föreslår treåringen att vi skall åka till drakborgen, ett nybyggt lekland.
Väl där väntar en upplevelse som ser ut som den ultimata affärsidén för stressade barnfamiljer. Samtidigt som barnen har en mängd attraktioner där de kan klättra och åka, kan föräldrar umgås i kafeterian eller följa barnen i leken. När så behövs kan man också sitta ner och äta lunch eller bara fika. Allt förefaller pedagogiskt och lekglädjen står i proportion till stojet och skratten i lokalen.
’
Samtidigt pågår en Engla-jakt i dalarna. Den lilla, av fotona i tidningen att döma änglalikt oskuldsfulla 10-åringen har varit försvunnen i en vecka, och jakten på en mördare skall snart vara över. I polisförhören som påbörjas samtidigt med vårt barnbarns lek kommer mördaren att erkänna.
Vår tid har också sina onda drakar. Den ondska som driver människor att ta barns liv är svår att förstå, kanske i synnerhet när man själv möter den tillit som ryms i barnets blick. Att kränka den tilliten är något ofattbart grymt. Att utsläcka den för alltid går inte försvara. Sjukdom som förklaring är svår att förstå, när gärningsmannen efter dådet återgår till att köra sin långtradare.
Kanske är det så enkelt att var tid har sina onda drakar, vilkas uppgift det är att påminna oss alla om skillnaden mellan det onda och det goda, trygghet och otrygghet. Synd bara att det måste demonstreras med vår tids offerlamm.
2008.04.14
Jarl Strömbäck
Dragons castle.
The mixture of snow and icy rain pour over a grey Sundsvall this Sunday, April 13. As good grandparents we watch over our lovely and wild 3-year girl, always ready for anything that can activate her energy. Instead of walking to the nearby lake to feed the birds, the proposal comes from the small one to go to the Dragons Castle, a newly built playground for kids.
Once there we experience something that seems to be the ultimate business idea for families with kids. There are lots of attractions for the kids, while at the same time the parents can sit down in the cafeteria chatting, or follow the kids while they have fun. And when getting hungry, they can get what is needed in the cafeteria. All seem to be pedagogically made up and the joy seems to stand in proportions with the laughter and the noise in the building.
At the same time there is an Engla-hunt going on in Sweden. The little, by photos in the papers angel-looking and innocent 10-yuear old girl has been lost for now one week, and the hunt for a mur5derer will soon be over. In the police-interrogations starting at the same time as our grandchild is having fun, the murderer will confess.
Our time has its evil dragons. The evil driving people to take the life of innocent children is hard to understand, not least meeting the trust normally seen in the eyes of the child. To offend that trust is imaginably grim. To blow out the light of life is not understandable.
Is it reasonable to accept that the person is sick, when he the next day, after the deed take on his task as a lorry driver?
Maybe every time has its evil dragons, who’s mission is to remind us all of the difference between bad and evil, between security and insecurity.
Pity that this has to be demonstrated with kids as the offered lambs of our time.
2008.04.14
Jarl Stromback
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar