Naiv

Var tid har sina modeord. Inom politiken har de senaste veckorna ordet Naiv fått en pånyttfödelse. När politikens främste företrädare, likt ledarna för de nuvarande regeringspartierna väljer att framställa sig som naiva när man bryter de vallöften och den moralisk/etiska plattform man stod så odelat bakom i valet 2014, och även vid riksdagens öppnande i höstas, då finns anledning att kommentera detta.

Ordet naiv leder tanken till den som är oförstående på grund av ålder eller bildning, och används nog oftast på barn och ungdomar. Är det rimligt att använda ordet som epitet på landets högsta ledning, personer som har hela landets resurser till sitt förfogande för att förankra sina beslut. Personer som har myndigheter och enorma erfarenhetsbanker till sitt förfogande i sitt beslutsfattande?

Svaret borde rimligen vara att de personerna inte har rätt att använda det begreppet. Det är ett utomordentligt billigt sätt att söka smita undan det ansvar man accepterat när man tog på sig rollen som främste företrädare i det offentliga Sverige.

Vi är många idag som oroas över utvecklingen i vårt land, inte bara knutet till invandringen som sådan, utan också om frågor som rättsstatens utveckling när alltfler talar om parallella samhällen i vårt land. Om utvecklingen på välfärdsområdet där äldrefrågorna och vårdfrågorna har stort fokus. Och inom energiområdet där galenskaperna runt nedsläckningen av kärnkraften och huvudlöst galna subventioner till olönsam och opålitlig vindkraft får Scanias omtyckte och mångårige ledare och VD Leif Östling i en intervju kalla energipolitiken styras av personer med “Fullständigt hål i huvudet”. Han är inte ensam om sin kritik, den kommer från Kungliga Vetenskapsakademin sedan år tillbaka, den kommer från näringslivet som ser sin existens hotad, och den kommer från en ständigt växande mängd av medborgare som valt att inte förklara sig naiva, trots att man saknar de nätverk som ledande regeringsföreträdare har.

Orden som används har betydelse, när ledande politiker vill få oss att tro att de varit eller är naiva, försöker de istället att infantilisera oss som medborgare. Vi skall förmås tro någonting som inte stämmer, politikens företrädare är inte naiva. De drivs av prestige, makthunger och brist på ansvar för det ämbete man påtagit sig. Då kan minoritetspartier som Centern i den gamla regeringen, och miljöpartiet i den nuvarande, få föröda förutsättningarna för landets utveckling, och parera kritiken med att vid valda tillfällen kalla sig naiva.

Är det ett sådant ledarskap landet behöver?

2016.01.10

Jarl