Humanister

Tidig morgon när vi tillsammans med många äntrade bussen. Dagens utflykt var ställs till solstaden vid Klarälvens utlopp. Staden där det gamla danspalatset Sandgrund förvandlats till en vallfartsort för konstälskare.

Väl framkomna så ställde vi oss i kö tillsammans med många andra, lokalen tar max 1000 besökare förkunnade ett anslag. Så många var vi inte, men säkert något hundratal som gick runt och tittade på, fascinerades av konsten. Det ligger en särskild magi i de händer som kan skapa bilder vi fastnar för, som väcker minnen och tankar också hos betraktaren.

I resan ingick också en guidad visning, vilken gav en allsidig inblick i konstnärens liv och leverne, en sida av honom som varit problematisk på många sätt. Drogproblem och homosexualitet har kantat vägen, men landat i ett tryggt förhållande med man och barn. På senare år har han blivit en TV-publikens favorit genom sina lärlingsprogram på bästa tv-tid. Program där han tar hand om en grupp personer med olika typer av funktionshinder, och med konstens hjälp låter dem växa i självförtroende och skapande. Humanismen när den är som bäst och tydligast.

Hans konst finns också beskriven i text och bild i de 50 böcker med olika teman han skrivit och som finns att köpa i lokalens lilla shop. De sträcker sig över inte bara svenska förhållanden, de speglar också situationer i andra delar av vår värld genom resor han gjort och dokumenterat.

Likt den numera bortgångne bildkonstnären och vännen Anders Åberg från Nordingrå som porträtterades så fint i TV för en tid sedan är också vår akvarellmålare med sin utställningshall i Karlstad, Lars Lerin en stor humanist. Människans villkor präglar i stort sätt varje bild han skapar, direkt eller indirekt.

I vår tid av ökande konflikter och vassa armbågar, hur väl behöver vi inte dessa konstens humanister.

2019.05.20

Jarl S

Mannaminne i Janteland

Läsarna av den här bloggen, kan finna ett antal inlägg under årens lopp med temat Mannaminne. Det livsverk som vår tids störste nu levande bildkonstnär skapat i vackra Noerdingrå. Ett friluftsmuseum som blivit ett av länets största besöksmål, med ca 200.000 besökare per år. http://www.mannaminne.se/

För en del år sedan, under undertecknads tid i landstingsfullmäktige, hade jag långa samtal med paret Åberg. Av en bergsbrant vackra Häggvik, började man tidigt 80-tal bygga den anläggning som nu omfattar en mängd kulturhus, restaurang, kyrka och hotell. Allt överskott Åberg gjorde på sin konst, ca 1 miljon om året, plöjdes ner i livsverket. Men med fler och större anläggning, följde också större kostnader för drift och underhåll.

Konstnärens fokus är primärt konsten, sekundärt är affärsmässigheten. Anläggningen är det egentliga dragplåstret för mängder av bussturister och enskilda besökare, den stod länge öppen utan några inträdesavgifter och med alltför små intäkter. De intäkterna kom istället det omgivande samhället till del i form av övernattningar, restaurangbesök och besök på turistbutiker.

När konstnärsparet närmade sig 70-årsåldern före något år sedan, gjordes en överenskommelse om att samhället runt omkring via landsting och kommun skulle ta ett större ansvar för anläggningens framtid. En given gudagåva borde man inse, men i Janteland råder andra synsätt, där bestraffas den som förhäver sig.
http://www.allehanda.se/kultur/anders-aberg-talar-ut-om-mannaminnes-osakra-framtid-ibland-tanker-jag-att-det-basta-vore-att-elda-upp-alltihop

Under årtionden sökte Åberg driftstöd för och fick småsmulor medan andra långt mindre dragande anläggningar gödslades med pengar. Och idéer som Åberg med sitt visionella synsätt och tänkande lanserade och ville förverkliga på Mannaminne, stals av byråkraterna och sjösattes med stora samhällskostnader och dåligt resultat på annat håll. Technicum och Naturum var båda sprungna ur Åbergs visioner.

Nu är vi vid en ny brytpunkt i sagan om Mannaminne, landstinget vill inte ha med anläggningen att göra, trots en mycket begränsad insats. Och Åberg uttalar sig och sin frustration i media på ett sätt han kanske aldrig riktigt gjort tidigare. Han har all rätt att känna en stor sorg, inte över sitt livsverk i sig, men över den brist på förståelse och uppskattning som det politiska systemet hanterat hans arbete.

Nu står hoppet till Jan Sahlen, en driftig och klok ny ledare i Kramfors kommun jag lärde känna under landstingsåren.. Om du läser detta Jan, så vill undertecknad tacka för ditt stöd till Mannaminne, och önska dig all lycka till med ditt arbete.

2015.11.10

Jarl