Vacker morgon när detta skrivs. Novembersolen lyser på gula blad som ännu inte fallet av trädet utanför fönstret. För ovanlighetens skull får dagens blogg bli till en stilla hyllning för en person som avslutat sin livsresa. En person som betydde mycket för många, utan att förhäva sig.
Han växte upp i ett enkelt arbetarhem på Klappsta i Ullånger. Med utsikt över delar av den vackra höga kusten som sin geografiska utgångspunkt. En av de många i vår ungdomsgeneration, som efter det stora krigen skulle göra klassresan. Hemma på gården skötte mor Göta en av SMHI-s på den tiden hundratals väderstationer i landet. En enkel sådan som skulle avläsas och rapporteras in flera gånger dagligen, som utgångspunkt för den tidens väderprognoser. Och någonstans där började väl klassresan
Han var ett begåvat barn, och fick också möjligheten att läsa vidare. Efter grundskoleåren, gymnasiet i Härnösand där han träffade sin Eva. Hon som skulle bli livskamraten genom alla år.
Vid sidan om det kunnandet var han en samma
andas barn som sin tids stora komiker, Tage D och Hasse A. En upplyst
samhällsintresserad person, cineast som tog stor del i filmens värld. Och en
ledande person i sin stad, och också i landet när det gällde det lite udda
området esperanto. En mycket kulturintresserad och närvarande person.
Lika överordnad blev den hjälp och det stöd han under många år gav sin föräldrageneration under deras senare del av livet. Jämt och ständigt var han på resa för att hjälpa sin mor, eller sin svärmor med praktiska bestyr trots långa avstånd från Norrköping till Ullånger eller Helsingborg. Han blev den hemhjälp som de behövde under sina sista år i livet.
Den 7 november 2017, när morgonen började närma sig dag slocknade livsgnistan på boendet i Norrköping. Den med åren allt spädare kroppen orkade inte med både p-cancern och ett sviktande hjärta. Ett ljus har slocknat men lämnar positiva minnen hos de många som lärde känna Haldo Vedin.
2017.11.08
Han växte upp i ett enkelt arbetarhem på Klappsta i Ullånger. Med utsikt över delar av den vackra höga kusten som sin geografiska utgångspunkt. En av de många i vår ungdomsgeneration, som efter det stora krigen skulle göra klassresan. Hemma på gården skötte mor Göta en av SMHI-s på den tiden hundratals väderstationer i landet. En enkel sådan som skulle avläsas och rapporteras in flera gånger dagligen, som utgångspunkt för den tidens väderprognoser. Och någonstans där började väl klassresan
Han var ett begåvat barn, och fick också möjligheten att läsa vidare. Efter grundskoleåren, gymnasiet i Härnösand där han träffade sin Eva. Hon som skulle bli livskamraten genom alla år.
Efter de studieåren följde universitet och
utbildningen till meteorolog. Tjänst på samma SMHI som hans mor under årtionden
rapporterat in till. Och där som ansvarig för kontakten med de 100-tals väder
rapportörer som fanns runt om i landet.
Under större delen av sitt arbetsliv åkte han
runt och umgicks med, hjälpte och rapporterade från fältet av rapportörer runt
om i landet. Från Abisko i norr till Falsterbo i söder. Få människor i vårt
land torde haft mer kännedom om vårt land rent geografiskt och personligt,än
just han.
Lika överordnad blev den hjälp och det stöd han under många år gav sin föräldrageneration under deras senare del av livet. Jämt och ständigt var han på resa för att hjälpa sin mor, eller sin svärmor med praktiska bestyr trots långa avstånd från Norrköping till Ullånger eller Helsingborg. Han blev den hemhjälp som de behövde under sina sista år i livet.
Tillsammans med sin Eva åkte de årligen upp
till Abisko, liksom till Falsterbo på sina ledigheter. Den vanan var överordnad
många andra, även när livets fönster började skymmas under sommaren 2017.
Den 7 november 2017, när morgonen började närma sig dag slocknade livsgnistan på boendet i Norrköping. Den med åren allt spädare kroppen orkade inte med både p-cancern och ett sviktande hjärta. Ett ljus har slocknat men lämnar positiva minnen hos de många som lärde känna Haldo Vedin.
Bland dem också undertecknad.
2017.11.08
Jarl
