Så går då årets Almedalsvecka mot sitt slut. En företeelse
som började för 40 år sedan med Fårö- semestrande Olof Palmes tal till
gotlänningarna, och sedan vuxit och blivit årets stora politiska stormöte. Men
som med så många företeelser så blir de så småningom ifrågasatta, och kanske
också utbytta mot nya arenor.
I år har också debatten om det naziztiska NMR- deltagande
varit häftig. Skall ett parti som i sin strävan vill avskaffa demokratin, ges
forum på det demokratiska samhällets scener. Om inte annat, har nu företeelsen
NMR, med någo 100-tal medlemmar i hela landet, fått en PR som dom sannerligen
inte förtjänar. Mönstret från SD-s framväxt syns tydligt. Också där handlade
det om att få så mycket rubriker som möjligt, och därmed också växa in i systemet.
 |
| Demonstration Almedalen |
För övrigt kan ses som anmärkningsvärt att Stefan Löfven
valde att inte deltaga på Gotland. Kanske är det en tydlig markering, man
väljer andra fora för sin marknadsföring så här året innan valet 2018.
Almedalen har kanske sett sin höjdpunkt i en ständigt föränderlig värld.
I det Liberala
partiet stormar nu ledarstriden allt hårdare. Jan Björklund var aldrig den
ideolog som förmådde lyfta partiet. Nu utmanas han av en utpräglat ideologisk
person, Birgitta Olsson, och den kampen kommer att avgöras vid de landsdagar
partiet har kommande höst.
Alliansens sönderfall i ljuset av alla andra händelser som
sker, är kanske det mest anmärkningsvärda. Moderaterna har rasat efter
partiledarbytet. Reinfeldt sörjs nog i dagarna av många fd moderater. Och KD
ser ut att förlora sin plats i riksdagen. Där vänder man sig nu i hög grad till
de äldre väljarna för att få deras stöd. Frågan är om det kommer att betraktas
som trovärdigt på valdagen. Vad gjorde KD under de borgerliga åren, när
olikheterna i skattehänseende skapades?
Mycker finns att reda ut under det kommande valåret, det
valet kommer att bli mycket viktigt för landets fortsatta utveckling.
2017.07.08
Jarl
