Kommunernas okritiska stöd till vissa idrottsföreningar har
på sistone varit föremål för bland annat TV-programmet Uppdrag Gransknings
uppmärksamhet. Mot den bakgrunden skall också de återkommande stöd som
MoDo-hockey erhåller från sin hemkommun ses. I lokaltidningen den 11 april
kunde vi än en gång ta del av det tvivelaktiga spelet för att få loss kommunala
miljoner. Man konstruerar en satsning, i det här fallet tillskapandet av ett
klubbmuseum, begär 7 miljoner i ett (fiktivt) lån för det.
När sedan pengarna ställts till förfogande genom en
snabbehandling i ett extra kommunstyrelsesammnanträde (vilket man aldrig gör om
inte ärendet är synnerligen brådskande), då lyfter man 4 miljoner för att klara
föreningens akuta behov, vilket inte har något samband med det avtalade syftet
med ”lånet”.
Av fullmäktiges 61 ledamöter reserverade sig 7, undertecknad
en av dem. Någon information om att pengarna skulle användas i annat ändamål än
ett framtida museum gavs inte i fullmäktiges möte.
Reaktionerna har blivit starka, nedan kan läsarna ta del av en
av de ca 150 kommentarer som kom in i anslutning till reportaget.
........och igår
(11.4) fick alla anställda i kommunen ett mail från Kommunledningen som
uppmanar alla att vara extremt varsam med pengar och se över nödvändigheten med
vikarier. Vi snålar ta mig fan på allt, och snart får vi väl inte toapapper att
torka oss med men pengar till alla j-la idiotiska påhitt runtom i stan det
finns det. Fy fan att man ser så släpphänt på sitt politiska ansvar att man
inte fattar snart vad det innebär att ta ett förtroendeuppdrag. Är det ordet
förtroende man inte förstår eller förstår man inte ansvaret uppdraget för med
sig. Ni som sitter och bestämmer i Kommunfullmäktige kommer att gå till
historieböckerna som de mest urusla, dumdristiga och inkompetenta politiska
uppdragstagarna. Det finns en tröst i det hela och det är att era barn och
barnbarn kommer att få betala för era "investeringar" genom
skattehöjningar flera år framöver.
Det finns skäl att förstå upprördheten.
Med anledning av detta inlämnade undertecknad samma dag (11.4) följande
interpellation till kommunstyrelsen ordförande:
Återbetalning av lån.
I
kommunfullmäktiges möte den den 2013.03.25 beslutades om ett lån till MoDo
Hockey på 7 miljoner kronor. Lånet var villkorat skapandet av ett
hockey-museum. I beslutet fanns ett antal reservanter,bland dem undertecknad.
Det
har nu framkommit att redan den 28 mars överfördes 4 miljoner till klubben,
samtidigt som några kostnader för museet rimligen inte kan hänföras till
utbetalningen.
Av
offentlig information som föreligger finns heller inga närliggande planer på
inrättandet av något museum.
Mot
bakgrund av ovanstående borde lånet omedelbart återbetalas, då beslutet i
fullmäktige uppenbarligen togs på falska förutsättningar. Någon information om
att lånet skulle användas för annat ändamål gavs aldrig vid beslutstillfället i
KF.
SPI
vill mot bakgrund av ovanstående ha svar på följande frågor:
-Kände
ledande politiker till att lånet helt eller till sin största del skulle
användas till annat än skapandet av ett hockey-museum?
-Är
kommunledningen mot bakgrund av felaktigt användande, villig att begära en
omedelbar återbetalning av de utbetalda 4 miljonerna?
2013.04.11
Jarl
Strömbäck
Gruppledare
SPI
2 kommentarer:
Vore det inte nu hög tid för en plakatdemonstration på Stora torget med framförande av krav på att Elvy (S)öderström omedelbart avgår som kommunalråd.
Denna hennes förledande och behandlande av ärendet, ett hockeymuseum,
hennes dragning inför kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, skulle ju i annat sammanhang omedebart betraktas som en fullt ut medveten och utstuderad kriminell gärning.
Hur kan de förtroendevalda S-ledamöterna i kommunstyrelsen och i fullmäktige se sina väljare i ögonen efter detta rent kriminella och bedrägliga förfarande av deras ledare, Elvy (S).
Finns det ingen känsla av heder kvar hos de 54 förtroendevalda i fullmäktige längre som röstade för att skänka 7 miljoner "in blanco" till MoDo?
Skämmas skall ni!
MoDo hockey, en Kommunal gökunge.
När jag var 14 år, år 1963, avverkade jag och min far, född 1912 ett skogsskifte söder om Hemsjösjön i Anundsjö.
Skiftet var stort.Många var inblandade, eller involverade, som det heter idag.
Många var vi som hjäptes åt.Hyggare och körare.En skadades svårt.invadaliserades. En Hästkörare.
En annnan skadades svårt,Av huggarna.Invalidiserades.
En av de äldsta,
Henrik Sjöström,Risbäck, ålder 68 år, knäleder så utslitna, kunde knappt gå till sin arbetsplats, gick sin sista arbetsdag på knä.Inkomst: nästan ingenting.
Vintern kom. Nu räckte inte hans krafter till.Jag, som då var så ung,bad per telefon till den då rådande chefen för skogsavverkningen, Johan Wikström om hjälp för denne man.Svaret var från honom enkelt: Ackordslön är vad som gäller. Punkt slut.
En dag när vi gick hem, samma år på hösten, jag minns att det var den 27 oktober, samma år,min far fyllde år den dagen, så hittade vi honom, Henrik, död vid stigen. Ja, sa min far, han har gjort sitt, och mer var det inte med det den gången.
Hinke som vi då sa,fick aldrig uppleva en som vi idag betraktar som god levandsålder.Han dog i den smärtsamma bekommelsen av ett helt liv i grovt och tungt skogsarbete.
Jag tror, att intet mycket skiljer oss, från denna berättelse om vår Henrik ifrån Anundsjö, från den dag som står för dörren för oss själva som fortfarande är i aktiv verksamhet eller nyss har har blivit pensionärer.
Staten verkar vilja ta allt av vad vi har samlat ihop de senste 49 åren för att kunna betala avgifterna för dagens förda politik.
Nu måste vi protestetera. Högljutt.Via media eller på annat sätt.
Huvudsaken är att vi och vår protest syns.
Därför behöver vi en engagerad ledare som hjäper oss och då anser jag i nuläget så är vår bäste representant för detta:
JARL STRÖMBÄCK
Skicka en kommentar