Skärgårdsbild

Söndag morgon, solen skiner och hamnen sover. Jag tar min lilla soppåse och går promenaden för att slänga den. För några timmar sedan var det fullt med folk på brygga och båtar för att lyssna på musikunderhållningen och skåla för det nyss gifta. Det är populärt att gifta sig i öns lilla kapell på sommaren. En annorlunda upplevelse att bära med sig på livets resa.

Ombord i vår båt sover besättningen också när detta skrivs. Snart är det dags för frukost och sedan den sista etappen till hembryggan. Nya aktiviteter väntar, en häck som skall klippas, gräs likaså.

Dags att tacka barnen för leken och baden på Vindhem. Ni betyder långt mer än ni kanske förstår. Få om ens något avleder mer än fisket med håven, bort från vardagstankar till den lekfulla koncentrationen i de stunderna.

Dags att tacka vinden som burit oss fram och tillbaka över vattnet utan belastande föroreningar. Ibland hårt drivande vilket kräver stor uppmärksamhet och närvaro. Det är stora krafter i rörelse när kulingens vita toppar kröner vågorna. Då prövas seglarens kunnande.

Dags också att tacka besättningen på returresan, Jesper och Berivan för deras sällskap, stunderna med prat och Yatzi. Promenaden till toppen av Sveriges högsta ö. Hjälpen i seglingen, och tack också Elisabeth för alla körningarna i olika sammanhang.

Sommaren är så mycket och så kort. Några veckor när vi skall uppleva livet som vi önskar att det vore, om inte jämnt så i alla fall i högre grad. Vår nordiska värld behöver sin paus i arbetslivet, för många ett nödvändigt värn mot vår tids stress och prestationskrav.

Trysunda 0700 den 2011.07.17

Jarl Strömbäck