söndag, juli 24, 2011

Avhumaniseringens pris

Kulingen blåser vinande över Skanör, och skummet yr över vågbrytaren mot havet. Från fönstret i Lotsvillan vid Falsterbo-kanalen ser jag i kikaren några fartyg långt ute till havs. De går i leden genom Bornholmsgattet, egna minnen från vakten på bryggan tidiga morgnar tränger sig på. Klockan är 0630 och det är 4-8 vakten som möter gryningen.


Tanken går till de många anhöriga till offren för massakern i Oslo. Den största katastrof som drabbat landet på många, många år. Och visst kan man fråga sig vad som får en tillsynes helt vanlig ung man att ta så många människors liv?

Avhumanisering av de som ses som fiender har alltid varit del av krigets budskap. Så gällde förr, och så gäller nu. Skillnaden ligger i att de budskap som tidigare var förbehållna den militära sfären, numera lanseras utan skrupler i ”spel” som World of Warcraft, något som gärningsmannen av allt att döma tagit stora intryck av. Där får man lära sig avhumaniseringens budskap. Döda de som inte tillhör gruppen, de har inget värde.

För flertalet människor förblir spelet ett spel, för några blir det ett budskap. I salig tro tar man till sig tanken, och resultatet har vi sett i skolskjutningarna i olika länder, och också nu i massakern i Oslo.

Det är svårt att se värdet i fostran till det extrema våldet som problemlösare. I det avseendet förstår jag de många unga föräldrar som inte låter sina barn se nyhets- och våldsinslag på TV. De föräldrarna är kloka, och den sanna demokratins bärare.
De som å andra sidan bekänner sig till reklamens och propagandans makt, men vägrar se de faror som ryms i våldsspelens utbredning, bäddar för händelser som den i Oslo.

Slutligen och inte minst, hur är det möjligt att en ung man av myndigheterna tillåts ha automatvapen och handeldvapen vilka inte kan ha något konstruktivt syfte? Militär och polisiär utrustning borde med självklarhet förbehållas dessa institutioner. Att den norska säkerhetstjänsten kritiserats av amerikansk och brittisk säkerhetstjänst är förståeligt. Priset för den slappheten får nu 100-tals anhöriga till offren, och alla medkännande till dem bära.

2011.07.24
Jarl Strömbäck

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Jarl! Jag har skrivit ett svar på din debattartikel i dagens ÖA. Bra skrivet men jag har några invändningar. Antar att den kommer in i morgon!

Väl mött!

Mattias