Nu ger hon upp, rättssäkerheten är hotad av ständigt ökande krav. Anpassningen av resurser hänger inte med utvecklingen, och man kan inte springa fortare. Den mentala biten hos alla de som jobbar i verksamheten får också stryk. Det är tungt att gå till ett jobb man vet man måste förfuska, inte av egen vilja men genom den organiserade bristen på eget inflytande över arbetstid, innehåll och arbetsuppgifter.
Jag lämnar säger den uppskattade chefen, med förhoppningen att min efterträdare skall få det stöd och den hjälp från arbetsgivaren kommunen, jag inte fått? Är det hedervärt eller klandervärt?
I vår tid med alltmer ökande krav på människor i olika avseenden. Krav som ökar klyftorna i samhället och därmed också fler som faller genom skyddsnäten. I den utvecklingen är det hedervärt att en ledande tjänstekvinna vågar ta sina erfarenheter, sina 56 år och sin övertygelse med sig och gå.
Det liggger ett värde i att också kunna ta de smärtsamma besluten. De är inte sällan just de som utlöser förändring.
2011.05.24
Jarl Strömbäck
1 kommentar:
Tänk på alla lärare inom den kommunala skolan, som en gång i tiden hade status, en titel och lön som de kunde leva på. Läromedel fanns. Lärare och elever kände sig trygga i sin dagliga verksamhet. Men så kommunaliserades skolan. Lönerna individualiserades.En del lärare lyftes till skyarna, andra sänktes till botten i lönestegen.Ett effektivt sätt att skapa motsättningar och avundsjuka inom yrkeskåren.Vilket också skett med stor kraft.Sedan "försvann" pengarna till läromedel och utrustning.Underhållet på lokalerna försvann.Nya pålagor hela tiden med allt mer och fler krävande arbetsuppgifter utöver den ordinarie undervisningstiden. Varje elev idag börjar kräva nästan lika mycket tid i sin individuella planering som tidigare krävdes för en normalklass på 20-25 elever.För att spara än mer pengar är nu klasstorlekarna uppe i 30-35 elever. Vad du nu gör som lärare är att du börjar fuska dig fram allt mer och mer i yrket. Du orkar inte.Du hinner inte. Ständigt jäktande mellan lektion för lektion. En dag fylld med ständig skadegörelse, bråk och slagsmål mellan elever och grupper av sådan som är mindre skolmedvetna. Ouppklarade stölder.Ett ständigt dåligt samvete över en fullständigt värdelös arbetsinsats varje dag där det som påbörjas aldrig leder till ett avslut och upplevelsen och insikten om detta under ett antal år gör att du ständigt går med en ilska och frustration som fullständigt bryter ned dig som yrkesmänniska.Kritik som du riktar till din arbetsledning nonchaleras bort med kommentarer som "Är det inte så, att det är du själv som är upphov till det problem du påtalar?" Vem orkar i fortsättningen framföra konstruktiv kritik? Kvar har du till sist en sömnlös spillra av en tidigare duktig yrkesmänniska. En person som förlorat all självkänsla och förtroende för sig själv som yrkesman. Nu är du i ett läge där du fungerar väldigt dåligt på din arbetsplats.
Då kommer arbetsledningen in och undrar om inte det är dags att vi avslutar vårt förhållande som arbetsgivare och anställd. Du blir uppsagd eller med andra och tydligare ord; du får sparken för du duger inte längre som yrkesman i vår "nya slimmade och effektiva" organisation. Klok är den person som aldrig stannar kvar i denna kommuns verksamhet och tillåter sig utsättas för denna självförbrännande verksamhet. Men om alla går hem...vem tar då vid? Något för Örnsköldsviks kommunledning att fundera på.
Skicka en kommentar