Nu är den svenska modellens flaggskepp, det socialdemokratiska partiet försatt i ordentlig gungning. Den interna stormen har nått dess främsta led, och sönderfallet har blivit tydligt för gemene man. Nu ropas det på ny besättning, eller för den delen nytt befäl. Behovet är tydligen stort för att antingen bekräfta det gamla ledarskapets duglighet, eller förkasta det.
I den stormen kommer många löv att falla. En del kommer att klistras fast vid masten under en tid, för att sedan kanske försvinna. Den mediala rapporteringen kommer att bli massiv, så det skådespelet kommer att ge rubriker. Kvällstidningarnas lösnummerförsäljning så här i nyhetstorkan efter valet, är löst för månader framöver. Det är bara att lyfta fram något mer eller mindre känt namn och skriva en spekulativ artikel om det, alltid lockar det några köpare.
Egentligen är hela spektaklet ett egenstyrt självmål. Samgåendet med Mp och V var ett gigantiskt taktiskt misstag. Det var styrt av alliansens ständiga påpekanden att det inte fanns något samlat alternativ till alliansen, men politiken måste bygga på egna övertygelser, inte bli ett rö för vinden när motparten blåser.
I och för sig är det inte fel att alliansen får ännu en period att visa sin duglighet, det förtjänar man. Och den i opposition försatta socialdemokratin, den svenska modellens urfader får komma igen när man ridit ut sin interna storm. Frågan är om man då kommer ut allvarligt försvagade eller inte?
2010.11.12
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar