Det är -4 grader och frost på gatan när jag i gryningsljuset tar min morgon jogg. Ännu dröjer det en stund innan en blodröd sol skall hälsa dagen välkommen. Där inne i värmen sover ännu det 6-åriga barnbarnet tryggt i dubbelsängen hon delat med mormor och morfar.
Det är Allhelgonahelg och tankarna går till närvarande och frånvarande. Så här i stillhetens tid innan julruschen är det berikande att få tiden för tanke. I vårt allt mer stressande land riskerar vi att få ett samhälle där elitismen alltmer breder ut sig på omtankens och omsorgens bekostnad. Tendensen är tydlig, åtminstone i ”framgångskommunen” Örnsköldsvik. Där sägs personal inom omsorgen upp och tvingas återsöka sina tidigare jobb, med den skillnaden att under tiden har man ändrat arbetets förutsättningar. Befattningsbeskrivningar och prestationskrav är skärpta, och i delar av verksamheten kräver man att den anställde använder egen bil i tjänsten som grund för anställning.
Protesterna har haglat i form av insändare, men vem vågar utsätta sig för de storas vrede i de påtvingade ”uppfostringsmöten” som hålls för att påtvinga de anställda den rätta tron. Och i konsekvensens yttersta led, de som behöver tjänsterna skapas stor oro och osäkerhet när de vanda mönstren förbyts mot något alltmer omänskligt, tidstyrt och hårt. Mor Alma får max 10 minuter för hjälp på morgonen, och tidsrapporteringen skall skötas annars får den anställde sparken.
I elitismens spår följer ett alltmer omänskligt samhälle, framväxten av nazismen under 1930-talet är där en utmärkt skola liksom delar av kommunismens utveckling. Det är farligt att glömma historien, den har en tendens att upprepa sig.
2010.11.05
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar