En levande demokrati förutsätter också regimskiften. Annars förstelnar den till slut, blir självgod och alltmer odemokratisk. I den utvecklingen ryms också en tilltagande vänskapskorruption mellan politikens och tjänstemännens företrädare, och medborgarna marginaliseras och förminskas.
Tendenserna i det avseendet är inte svårt a att finna, de återfinns ofta på tidningarnas insändare- och debattsidor. I Västernorrland har det S-märkta ledarskapet varit massivt i årtionden. I fallet Landstinget i 83 år, mer än en mansålder. När nu det ledarskapet faller så gör det det med minsta möjliga marginal, och till en koalition av 6 i sig själva kanske något disparata partier.
Hur dom kommer att klara uppgiften att göra en framgångssaga av det landsting som man i den just nu avslutade valrörelsen plockat billiga poäng på att kritisera, det får framtiden utvisa. Men nog är det lite märkligt att då bemanna ledarskapet i det nya landstinget med ett minst sagt reservbetonat lag. Av de som nu skall leda landstinget har 2 personer inte suttit i landstingsfullmäktige, några av de andra är personer vilka mer kännetecknats för sin osynlighet, än för att vara drivande i sina partier.
I länets största kommun Sundsvall gjorde Mp en riktig kovändning när man hoppade över från ett fast samarbete med S+V, till att bilda majoritet med Alliansen. Lycka till blir ett spontant utrop från det här hållet. Men också här kommer man att få kompromissa mycket på vägen mot framgång. Hur det kommer att lyckas visar sig nog. Ombytet var väntat och viktigt för en kommun som fått alltmer av strider kring sin S-märkta ledning.
Så lite om den förra bloggen, utvecklingen går fortare än jag anat. När detta skrivs har Mona Sahlin förklarat sin avgång, paniken sprider sig i det stora partiet. För egen del ser jag ingen given efterträdare. I såna fall kommer de inte sällan från skuggorna in i ljuset. Ett tips från min sida blir då Stefan Löfve´n. Svetsaren från Övik kan säkert samla de traditionella S-tänkande människorna. Och det är kanske viktigare än obestämda och fluffiga framtidsvisioner som gräsrötterna inte förstår.
2010.11.15
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar