Efter 8 år med landstingsfullmäktige, är det dags för ett sista inlägg. På den begränsade talartiden, tre minuter hinner man inte så långt, så låt mig få sammanfatta som följer.
Våren 2004 motionerade jag om en ”Långsiktigt hållbar organisation ” av sjukvården i länet. Sedan dess har revisorerna ständigt ifrågasatt landstingsstyrelsens sätt att leda landstinget. Det skulle dröja 5 år innan den omställningen jag motionerade om kom igång, och då blev den desto mer omfattande. Och vad var alternativet? Varför skulle vårt läns medborgare betala 3000 kr/ år för en sämre vård än den som man får i andra av landets landsting
Jag har inte tillhört dem som stått på barrikaderna för att plocka billiga poäng på kritik av Mantec-utredningen. Det av revisorerna ständigt klandrade ledarskapet i landstingsstyrelsen har flertalet partier varit delansvariga i. Nu noterar jag att ekonomin är på väg att vända till det bättre, och en rejäl och omfattande översyn av ledarskapets instrument, bland annat delegationsordningen är på väg. Det är inte en dag för tidigt.
Men det finns en djupare kärna ändå att bearbeta. De som verkar inom vården måste vara människor med känsla för uppdraget, med klokhet, kunskap och en hög grad av emotionell kompetens.
Meya-fallet är inte det ända som i grunden är uttryck för ett haveri i vården. I somras kom en förstföderska in efter att i slutet av graviditeten fått en störtblödning i hemmet. På länssjukhusets förlossningsavdelning tjänstgjorde en rutinerad läkare som gjorde en obegriplig felbedömning. Istället för att omedelbart föranstalta om ett kejsarsnitt, lät hon modern ligga i 4 timmar innan ingreppet gjordes, med följden att barnet gravt hjärnskadades pga syrebrist. Det kvävdes mer eller mindre i moderlivet. Tragedin är i båda fallen oerhörd, den drabbar barnen naturligtvis, föräldrar och anhöriga samt samhället genom livslånga bördor på olika sätt.
Det är anmärkningsvärt att den ansvarige läkaren för det senare fallet, inte en enda gång efter sitt ödesdigra handlande varit i kontakt med den drabbade familjen. Var finns den emotionella kompetensen?
Landstingets felbeslut är inte bara relaterade till vården. Nedläggningen av Hampnäs Fhs är ett övergrepp på sitt sätt. Det har tagits utan hänsyn till de inom skolan och skolans vänner som motsatt sig förändringen. Hampnäs har utmärkt sig som länets mest välskötta skola, och har under 100 år varit en viktig kugge i många människors liv. Ompröva det beslutet i det nya fullmäktige, det vore en klok och framsynt handling.
Jag vill avsluta med att gratulera de politiker som nu visar ledarskap, det är något långt mer beundransvärt än den populism vi kunnat ta del av under valrörelsen.
Politiken behöver ett ledarskap som är framsynt, fast och förutsägbart. Ett landsting som i handling lever upp till sina högt ställda intentioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar