Kommendanten

Plötsligt kommer han där. Likt en vålnad från en 400 år sedan svunnen tid, iklädd en oklanderlig blågul karolineruniform med långstövlar och trekantig hatt. Lite böjd av ålder men med kraftig stämma hälsar han oss välkomna. Vi är ett gammalt kamratgäng med rötter i flottans officersutbildning som ses 45 år efter att vi fick våra gradbeteckningar. Mycket har hänt, några är borta för gott, andra har sina krämpor att kämpa mot med flertalet mår väl, låt vara att håret har grånat på både män och damer. Platsen är Carlstens Fästning på Marstrand, sen och solig augustidag 2010. Carlstens fästning, som byggdes under ofredsår under de svenska storhetsväldets 1600-tal. Arbetarna var slagna i järn där dom drog sten efter sten, dom var alla fångar som med olika domar förts till Marstrand för att avtjäna sina straff. Få överlevde tiden på fästningen, den mest omtalade av dem, Lasse-Maja var en tjuv som lärde sig matlagningens goda konst så väl, att han benådades efter ett kungabesök på fästningen. En så god kock borde enligt konungen få komma ut i livet igen, men då hade han fått avtjäna drygt 20 år för sina bedrägliga beteenden. Kommendanten kunde berätta, han hade också tjänat anläggningen i ca 35 år, men då som avlönad guide och expert. Mycket historik fanns att visa, cellerna där enskilda isolerades i åratal med i de flesta fall galenskap som resultat. Tortyrrummet där bestraffning och utrustning för att slå de intagna i järn fanns. Förläggningar där kala britsar utan yttre värme var nattlogi 16 personer i vart litet utrymme. Inte konstigt att sjukdomar skördade ständiga offer. Kontrasterna är stora till vår tid. Kriminalvården har som namnet anger förvandlats från straff till vård. De som haft oturen att åka fast för bedrägerier, våldsbrott och mord kan räkna med en visserligen reglerad framtid, men en framtid i relativ trygghet. Långt från gångna tiders straff och samhällstjänst. Om det gav oss kommendanten en värdefull påminnelse. 2010.10.02 Jarl Strömbäck