Lika goda kålsupare

Under Göran Persson(S) regeringsperiod fram till 2006 ökade kostnaderna för regeringskansliet stadigt, och den borgerliga kritiken för det var återkommande och samstämmig. Makten flyttades från riksdagen till Rosenbad var temat för kritiken. Också riksrevisionen var inne på samma linje under sin oberoende och starke chef Inga-Britt Ahlenius. Vi får nu facit för den borgerliga regeringens 4 år vid makten. Under den tiden har man ökat kostnaderna för regeringskansliet med hisnande 1,5 miljarder, till totalt 7,5 miljarder kronor. Det är en svindlande ökning, och befäster det hyckleri som tyvärr är en del av politikens mörka sida. Som en konsekvens av den utvecklingen mister riksdagen allt mer av legitimitet och makt, besluten är redan tagna i partikanslierna när de når riksdagen för bekräftelse. I synen på politiska tillsättningar var den nuvarande regeringen också en uttalad kritiker till tidigare regeringar. Nu visar det sig att man inte drar sig för att sätta sina egna handgångna män och kvinnor i toppen på den viktigaste granskande myndigheten av alla, riksrevisionen. Man vill uppenbarligen inte ha en oberoende och stark riksrevision. Naturligtvis är det inte riksrevisionen som nu lyft locket över de svindlande ökningarna av kostnaderna för regeringen. Det gjorde media. Det här är i grunden en utveckling bort från demokratin, mot ett alltmer toppstyrt Sverige. Ett Sverige där regeringen använder ofantliga resurser av skattemedel för att i varje skede av politiken styra information och kommunikation till dess fördel. De nya är inte bättre än de gamla, de är alla lika goda kålsupare. 2010.10.17 Jarl Strömbäck