Mulen och
stilla morgon på landets västra kust när detta skrivs. Gårdagens strålande sol
gömmer sig idag, men kommer säkert åter. Lövsprickningen är i stort sett klar,
och grönskan har återvänt som ledande färg i våra parker och marker. Nog är det
glädjande.
Ett annat
fenomen som gläder en undertecknad, är att bloggen har så många läsare från
andra länder, i synnerhet USA. Återkommande är antalet läsare därifrån flerfaldigt
fler än de svenska. Kanske har det sitt ursprung i att bloggen ofta speglar de
intryck skrivaren bär på, givet ett långt liv i internationell miljö, och ett
stort intresse för att följa det land som tre av mina ”uncles” gjorde till sitt
för ca 100 år sedan.
De lämnade
då sin by i norra Sverige för att söka en ny framtid i Amerika. Ingen av dom
skulle någonsin komma tillbaka till Sverige. Den yngste gick med i WW2 och stupade
i striderna mot japanerna på Filippinerna i krigets slutskede. Några
tapperhetsmedaljer var det som kom tillbaka till sörjande föräldrar och
anhöriga.
De andra två blev verksamma som hårt arbetande skogsarbetare och dog båda i 50-årsåldern. Men innan dess hade de bildat familj, vilket innebär att släktband fortfarande finns kvar. Och namnet ”Stromback” återfinns i 3-e generationen där borta, och med återkopplingar också till vår släkt i norra Sverige.
De andra två blev verksamma som hårt arbetande skogsarbetare och dog båda i 50-årsåldern. Men innan dess hade de bildat familj, vilket innebär att släktband fortfarande finns kvar. Och namnet ”Stromback” återfinns i 3-e generationen där borta, och med återkopplingar också till vår släkt i norra Sverige.
Sjömanspass (ID) |
För egen del
var det med ett stort mått av förväntan, jag som ung sjöman trampade amerikansk
mark för första gången sommaren 1959. Under 1960-talet skulle USA bli som ett
andra hem, i och med de täta och återkommande besöken som befäl i Svenska
Amerika linjens fartyg, Besöken har också varit flygande, och för att besöka grenen
”over there”.
USA har
under tiden efter WW2 varit ”the backbone” bland de länder som bekänner sig
till demokratiska synsätt och ideal. Det är därför också smärtsamt och
beklämmande ta del av den avveckling av de synssätten som nuvarande ledarskap driver.
Var finns
idag ”the american dream” och möjligheterna att förverkliga den? Hur kan ett
land som så starkt verkat för demokratiska värderingar och samverkan globalt om
de värderingarna, acceptera ett ledarskap som så tydligt bryter mot dessa
synsätt?
2020.05.08
Jarl S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar